Bergvalla

Målet ligger på en väv som växer i tallskogen och i mitten går en ås som går i nordväst-sydlig riktning. Detta forntida havssund kantas av grus- och sandterrasser, som gränsar till bergavlagringar i nordost, öster och väster. Träsket delar upp terrängen i sydväst och nordost. Den norra delen av Sutarkulten åt nordväst är trasig av sand.

I den södra delen av ridstigarna kan man urskilja tre tydliga terrasser. Bosättning har konstaterats 1983 (Sarvas - Hirviluoto), då man vid ett smalt stubben mellan sandgropen i norra delen och Sutarkulterna upptäckte resterna av två gropspilar (2 x 0.9 m) vid vägkanten. Eldstäder undersöktes 1991 vid försöksgrävningar (Moisanen), där man även undersökte omfattningen av den omgivande fornlämningen.

Slamen var oupptäckta, men på samma terrass (17 mpy) fick man fram lerkärlsbitar, kvarts och bränt ben samt fann en tredje eldstad. I södra delen fann man få fynd och smuts på de två lägsta terrasserna (18-20 m, 14-16 mpy). På grund av höjden och keramikens utsmyckning - hålor, käkning eller textilmönster - har man åtminstone uppehållit sig i området i slutet av stenåldern och bronsåldern.

Gropspisar kan dateras till den romerska järnåldern enligt radiokoltidtabellen Hel-3125, 1710 ±100 BP. Det finns också observationer och fynd från den lägsta terrassen, bland annat järnslagg, som dock kan ha samband med områdets historiska kolmilier.