Aurinkokallio 1

Möjligen ligger det förhistoriska gravröset, som ligger på Solkollios nordvästra sluttning, i en svagt bergig udde som öppnar sig västerut, cirka 105 m väster om Mäteälven. Under udde fortsätter terrängen stadigt mot Mäteälven. I området växer en blandad skog och det finns flera gångvägar och stigar, av vilka en går rakt igenom röset.

Röttet är byggt på berggrund och har ursprungligen varit ovalt, cirka 9 x 6 m stort. Röttet är byggt av rundhögerstenar med en diameter på 30—50 cm. Föremålet är svårt förstört vid friluftsstigen och har bevarats i sin ursprungliga dräkt endast i kanterna. I nedre sluttningen, nordväst om rötverket, finns en mindre sten med eventuellt utkastade stenar.

I närheten av denna klippa gjordes en försöksgrop vid inventeringen år 2025, men i gropen fann man bara två små, mycket vaga kvartsar och inga tecken på kulturlager. I en av de två provgroparna eller borrarna i området fanns inget som tydde på äldre verksamhet. På solklyftans nordvästra sluttning finns också flera andra stenrösen, men de verkar inte vara förhistoriska.

Ännu på 1960-talet sträcker sig åkern, som gränsar till terrängen, ganska högt upp till Solkollios sluttning, nära Solkollio 1:s hålrum, så att det kan vara röjningsrösen. På solkollios topp finns även fästen från första världskriget (Stockholmarna XX: 4 och XX: 6), så att stenarna kan ha stavats upp till rösen även i samband med fästningsarbetena.

Även om solkollio 1:s hålrum kan passa som ett bronsålderns gravröse, skulle en utredning av dess timing och karaktär kräva närmare arkeologiska undersökningar.