Antskogin ruukki

Antskogs kruka utspelar sig i en långsträckt dal som sträcker sig söder om sjön Seljanalainen och sträcker sig från Lahtisbottnens vik i söder till tre ganska nära varandra i samband med nästa fors/fall. Antskogskrukans grundläggning ansluter sig till malmletningen på 1620-talet i trakten, i samband med vilken man identifierade malmådern från Kisko.

Byggandet av Ruuks masugn och stånghammare började omkring 1630. Från 1640-talet och framåt byggdes en manufakturverkstad, gjuteri och en kniphammareverkstad på krukan. På 1600-talet producerades och förädlades järn med krukan. Masugnsverksamheten upphörde med kännedom om 1650 och tyghammaren brann på 1680-talet.

På 1730-talet byggdes en ny stånghammare på krukan. Smidningen tog slut på 1770-talet. På 1820-talet fanns en slaggugn i Antskog för att lösgöra järn från slagghögarna bredvid de rivade vallverken. På 1770-talet påbörjades kopparförädling med hjälp av krukor. I vallverksverkstaden byggdes kaserverk, survverk och sköljverk.

Fram till 1782 kom också ett reningsverk, en tamp och en valsanläggning. Kasarverkeriet flyttades bort på 1780-talet och något senare revs vallverk. Koppartillverkningsanläggningen återuppbyggdes i början av 1800-talet och senare under 1860-talet. Dess verksamhet upphörde på 1880-talet. Antskog har även haft olika kvarnverksamhet senast från 1620-talet, både mjöl- och sågkvarnar.

Krukan och dess omgivningar har även tillverkats av sys, dvs. kol. Från 1840-talet byggdes även byggnader och kraftverks- och sågverksbygganden i Antskog (se mer objektet för fornlämningsregistret i Antskogskrukan 2). På krukorna byggdes dessutom en krukkyrka från 1660-talet till 1700-talet (se mer objektet för fornlämningsregistret Antskogs krukkyrka). 1600-talets krukverksamhet torde vara koncentrerad till den nordligaste och mellersta forsen. 1700-1900-talets verksamhet är koncentrerad till trakten av den mellersta och södra forsen utom slusskonstruktionen inom området för den nordligaste forsen.

En stor del av resterna av verksamheten före 1800-talet kan ha förstörts på grund av det senare bygget, men en del har bevarats (se närmare underobjekt). Antskog är en gammal fabriks- och industrimiljö som delvis är skogsbevuxen. När man rör sig i området måste man vara försiktig. Det finns farliga punkter i områden som t.ex. skrot i terrängen och otäckta däckbrunnar.

Objektets avgränsning i registret grundar sig på terrängobservationer. På området för den sydligaste forsen finns ingen begränsning av området för den fasta fornlämningen. Det finns inget område där man kan förvänta sig att resterna av den äldre verksamheten finns bevarade. På 1700-talets kartor har byggnader och konstruktioner markerats som subjekt för att påminna om den äldre driftsfasen av maten.