Äijönlahti

På Äijönvikens nordöstra strand, mellan den och Punkaharjuns Harjutie, i skogsbygdsbeståndet gropar på flera ställen. Fem meter från stranden (N 6852558 E 622254) klipptes en platt, mjuk kantad grop med en bredd av cirka 5 x 2 m och ett djup av 0,6 m. Byggnaden är parallellt med stranden och dess grundform är rektangulär.

Åtminstone i södra änden kan man urskilja vallen. Det kan röra sig om en botten av en historisk konstruktion/byggnad. I uddens lagdel, på slättlandet (N 6852581 E 622252) är det en bred väg, cirka 6 x 7 m och djupet cirka 0,3 m. Till sitt läge och utseende påminner det om ett stenålders bosättningstryck, men vid en borrstickning på botten fann man överst 0–5 cm torv och humus med svagt spolningslager.

Under den låg minst 30 cm brun och gråaktig mark med en liten kolupplösning. I ett tryckhål kunde man inte upptäcka något som tydde på stenålder, så konstruktionen var kopplad till områdets historiska verksamhet. Norr om den förra (N 6852588 E 622241) låg en rund grop med en diameter på cirka 0,8 m och ett djup på 0,15 m. I borrhålet befanns en blandad jord med kol.

Det är en kolgrav. Förutom de föregående fann man på samma udde ett dussin andra anspråkslösa håligheter av samma typ, där kol fanns i borrsticken; även dessa konstruktioner kan vara kolgravar. Deras läge mättes inte närmare. Det finns dessutom två gropar från de förra till nordöst, på en brantare sluttning av blandskogen nära vägen, av vilka den nordligare (N 6852621 E 622275) har en rektangel och en bredd av 5 x 5 m. Kanterna är branta och botten är platt och sidorna har vallar.

Från det förra 20 meter söder om (N 6852603 E 622281) finns det på samma höjd en liknande grop. Dess bredd är 3 x 2,5 m och dess sidor har låga vallar. Båda groparna kan tolkas som logigropar.