Om platsen
Behovet av ett nytt ärkebiskopshus framkom 1884. Det gamla huset konstaterades vara i dåligt skick och dess läge i det brandskadade Åbo hade förändrats. Länarkitekt von Heideken upprättade en plan för placering av nya byggnader på den gamla tomten, ritningar till nya sidobyggnader och en kostnadsberäkning för hela renoveringen. Senaten beviljade medel för projektet och fastställde kostnadstaket till 100 000 mark. Arkitekt Sebastian Gripenberg fick göra ändringar; ett av utkasten valdes som förslag till senaten. Vid Överstyrelsens för allmänna byggnader kontor fick arkitekt Jac. Ahrenberg i uppgift att utarbeta husets slutliga ritningar. Ritningarna är utöver Ahrenberg undertecknade av dåtidens chef för Överstyrelsens J. L. Lindqvist. Ritningar för fasaden, andra våningens rum och källarvåningen fanns inte i utkasten, varför dessa helt och hållet föll på Ahrenbergs lott. Senaten fattade byggbeslutet 1887 och konstaterade ytterligare särskilt att såväl huvudbyggnaden som gårdsbyggnaden skulle uppföras i sten. Den ursprungliga trädgårds- och planteringsplanen gjordes av A. F. Rydberg, en i Åbo verksam trädgårdsarkitekt av svensk härkomst. På basis av hans planer utarbetade och genomförde trädgårdsmästare, Åbo stads stadsträdgårdsmästare O.R. Gauffin, den slutliga planen. Det svarta gjutjärnsstaket som restes vid biskopshusets gatusidor tillverkades troligtvis av Åbo Järnindustri i angränsande kvarter på basis av arkitekt Reiniusritningar. I staketet upprepas som dekorativt motiv en båge som påminner om en biskopsstav, med en stiliserad lilja i mitten. I portarna finns i sin tur stora korsmotiv. De tre år långa byggnadsarbetena slutfördes 1890. Sett utifrån, särskilt från huvudentréns sida, ser ärkebiskopshuset ut att vara tvåvånings, även om den andra våningen till stor del är vindsyta. Nyrenaissanspalatsets huvudfärg är brutet rött tegel, från vilket de ljusare väggpartierna och fönsterinkramingen sticker ut. Dekorationer har på fasaden använts bara i vissa detaljer, som i fönsterlisternas växtmotivsornament med symmetriska och rundbågiga fönsterramar. Listarna med gavelar runt de större fönstren i ändarna av fasaden är mer dekorativa än de sex övriga fönsteromfattningarna. Taklisterna på huset är enligt stilen breda och dekorativa. Båda gavlarna på byggnaden omges upptill i vägglisterna av symboliska liljeband. Ljusa hörnkvadrar framhäver även husets hörn. Den rundbågiga dörren till entréns gavel pryds på ömse sidor av fyrkantiga kolonner med enkla kapitäl. Entrén kantas av ett linjornamentmönster. Enligt tidens sed var representativiteten avsedd speciellt för gatufasaderna. På husets andra sida, sett från gårdsparken, är väggen enfärgad. Ärkebiskopshuset innehöll biskopens mottagnings- och representationslokaler, bostad och personalutrymmen. Den stora salongen var avsedd som festsal och representationslokal. Den kunde via dörrar sammankopplas med matsalen. Salongernas väggar var delvis panelerade och i båda fanns dekorativa majolicakaminer. På nedre våningen fanns också biskopens mottagningsrum och arbetsrum samt herrskapets sovrum och barnkammare, vardagsrum, serveringsutrymme och kök. Alla bostadsrum hade kakelugnar. Byggnadens andra våning var reserverad för bostadsutrymmen. Sammantaget var bostaden avsedd för en ganska stor familj med barn. Separationen av privata bostadsrum och representationslokaler genomfördes inte förrän vid renoveringen 2009–2010, då ett kök och en separat entré byggdes på övre våningen. Ytan av ärkebiskopshusets första våning var 479 m² och av andra våningens bostadsutrymmen 153 m². Samtidigt med huvudbyggnaden stod en gårdsbyggnad på tomtens norra sida färdig, uppförd enligt Ahrenbergs ritningar. Den fick utrymmen för tjänstefolkets bruk samt skydd för husdjur och hästekipage.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Kommun
- Åbo