Om platsen
Skoltomt 7-5-3 är centralt belägen på Vasa stads ursprungliga rutnätsplaneområde i kvarteret avgränsat av Fredsgatan, Rådhusgatan och Kasärngatan. Den bildar tillsammans med tomt 7-5-4 som gränsar till Handelspromenaden ett enhetligt kvartersområde för undervisning (YO), som redan i C.A. Setterbergs första detaljplan för Vasa från år 1855 reserverades för undervisningsbruk. Den för stadens centrumområde karaktäristiska brandgatsstrukturen är bruten i den ursprungliga detaljplanen vid skolfastigheternas läge och ersatt av ett parkområde mellan skolbyggnaderna. Kvartersstrukturen har bevarats i ursprunglig form såväl i den år 1973 fastställda saneringsplanen för Vasa centrum, uppgjord enligt arkitekt Krökströms generalpplan, som i den gällande detaljplanen fastställd 17.6.1981. På fastigheten vid Rådhusgatan finns, utöver Vasa universitets/f.d. finska folkskolas huvudbyggnad, en år 1892 färdigställd tvåvånings bostadsbyggnad med putsade fasader, som på 1960-talet inlöstes till undervisningslokaler för handelsläroverket, samt en fyravånings tilläggsbyggnad med reveterad betongyta, ritad av arkitektbyrån Annikki Nurminen år 1975, för Vasa handelshögskola. Innan folkskolförordningen år 1866, som förpliktigade städerna att grunda och upprätthålla folkskolor, uppfördes på kvartersområdets sida mot Handelspromenaden en tvåvånings skolbyggnad, även kallad gamla stenskolhuset, ritad av arkitekt C.A. Setterberg år 1861. Till skoltomtens andra ände vid Rådhusgatan överflyttades samtidigt en uppenbarligen från Gamla Vasa härstammande enplanig träbyggnad för skolbruk. På grund av ökande elevantal och de primitiva studieförhållandena i träskolan överflyttades den träbyggda skolbyggnaden till Väyrinkaupunki och ersattes av en tegelstomsbyggnad med blockreveterade nyrenässansytor, ritad av arkitekterna Backmansson och Thesleff år 1890. I byggnaden verkade till en början såväl svensk- som finskspråkig folkskola och i slutet av 1910-talet fungerade byggnaden en stund även som kasern för ryska sjösoldater. Efter Finlands självständighet fortsatte folkskoleverksamheten i fastigheten till år 1940, då lokalerna övergick till Vasa handelsskola. I samband med ändringen av användningsändamål genomfördes inre ändringar i byggnaden baserade på stadsarkitekt Sereniis planer från år 1944, och ett fyravånings tillbyggnadsdel planerat av honom stod klart på byggnadens gårdsida år 1953. Hösten 1968 övergick byggnaden huvudsakligen till den nygrundade Vasa handelshögskola. För att möta högskoleverksamhetens nya lokalbehov utvidgades fastigheten genom att ändtomterna Rådhusgatan 29 och 33 anslöts och en tillbyggnad planerad av arkitektbyrån Annikki Nurmi realiserades år 1976 på sidan mot Kasärngatan. Trots tillbyggnaden visade sig högskolans lokaler otillräckliga och inrättningen verkade, innan den år 1994 flyttade till Palosaari-campuset, på tolv olika ställen runt om i Vasa. Efter universitetets användning verkade yrkeshögskolan i byggnaden fram till år 2016, varefter den fungerade som Vasa-opisto/"Alma-opisto" samt som tillfälliga lokaler för Merenkurkun koulu. Under denna tid har ett begränsat antal inre reparationer och ändringar utförts i huvudbyggnadens lokaler samt en reparation/restaurering av fasaderna.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Kommun
- Vasa