Om platsen
Langinkoski-området med forsarna och de små öarna ligger vid mynningen av Kymmeneälvens västra gren nära havet. Platsen har länge innan kejsarens fiskarstuga byggdes varit känd både som ett utmärkt fiskeställe och för sitt särskilt vackra och mångskiftande naturlandskap. På den intilliggande Myllysaari finns ett litet träkapell (tsasouna) byggt av munkarna vid Valamo kloster kring sekelskiftet 1700–1800. Langinkoski fiskarstuga, dvs. villan byggd för kejsar Alexander III och hans gemål Dagmar, uppfördes 1888–1889. Huvudbyggnaden är ett delvis tvåvånings sommarvillahus med timmerstomme. Den har bevarats väl i ursprungligt skick, men kulören kan under tidens gång ha förändrats. På den intilliggande Myllysaari finns en bostadsbyggnad som liknar kejsarfamiljens hus men är mindre, uppförd för de fiskare som biträdde kejsaren. Utanför huvudporten, dvs. öster om kejsarens fiskarstuga, finns vaktarens bostadsbyggnad och på dess gårdsplan ladugårds-, fähus- och skjulbyggnader samt lite avsides ett timrat kallbadhus, en separat tvättstuga, två källare och ett fiskodleri byggt år 1909. Vaktarens bostadsbyggnad utvidgades till sin nuvarande storlek år 1905. Huvudbyggnaden och fiskarnas bostadsbyggnad, som är okladda timmerbyggnader, är ursprungligen utformade som omålade, eller att bestrykas med genomsiktlig färg. Ytterväggarna har vid något tillfälle börjat målas röda, till en början uppenbarligen med kokt färg men sedermera med helt täckande mörkröd oljefärg. Detaljer på fasaderna såsom takfots-, fönster- och dörrlister samt räcken på verandan har alltifrån det att väggarna målats röda börjat framhävas med gul färg. I fiskarestugeområdet finns sammanlagt tio träbroar, byggda dels på timrade kistor och dels på murade grundstenar. Kejserliga broar har under tidens lopp återuppförts ungefär i enlighet med de ursprungliga modellerna. Dessas räcken har man sedermera börjat måla röda. Även den träbygda huvudporten, vars form är densamma som den ursprungliga från slutet av 1880-talet, är genomgående målad med mörkröd oljefärg, likaså träräckena på broarna inom området. På platsen har i sekler funnits fasta fiskanordningar. Även för kejsarens fiskeplatser har fiskeanordningar av sten och timmer byggts längs stränderna, bl.a. fiskdamm framför fiskarnas stuga. Vid Langinkoski har framför allt lax och sik men även nejonöga fångats. Öster om fiskarstugan, på de marker som förut tillhörde vaktaren, finns en trädslagspark grundad av Forststyrelsen år 1959. I Langinkoski-området finns också befästningsanläggningar från första världskriget, delvis byggda alldeles vid flodens strand. Vattenområdet har i någon mån förändrats till följd av regleringsdammarna. Utsikten mot havet har ändrats på grund av bron längs Langinkoskentie, färdigställd år 1963. En till kejsarens fiskarstuga jämförbar sevärdhet är den oklädda timmerbyggnaden byggd 1882–1883 på det i Norra Finland för sina utsikter kända Aavasaksa-toppen för kejsar Alexander III:s besök. Huvudbyggnaden, fiskarnas bostadsbyggnad, två källare, redskapsförråd, fiskodleri samt det gamla ortodoxa kapellet vid Langinkoski är skyddade med stöd av förordningen (480/85) år 1990. De övriga byggnaderna, som alla är belägna utanför huvudporten, konstaterades av Museiverket och byggnadsstyrelsen att vara byggnadsskyddsobjekt, men de inkluderades inte i skyddet genom förordning. Langinkoskis kejserliga fiskarstuga är även en nationellt värdefull byggd kulturmiljö (RKY-objekt).
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Kommun
- Kotka