Om platsen
Arkitekt Hilding Ekelunds särpräglade och högklassiga arkitektur i Borås ansluter sig till byggandet av offentliga tjänster efter krig i våra städer och köpcentra. Ekelunds inflytande på stadsbilden är betydande; förutom utarbetandet av stadsformler planerade han de flesta kommunala och kyrkliga byggnader under 1940-60-talet i Karis. Ekelund kan betraktas som Karis köpingsarkitekt, som tack vare sina förtroendeuppdrag under årtionden även bidrog till styrningen av köpingsbyggandet. Ekelunds bidrag som utvecklare av skolplanering är kopplat till den intensiva perioden av skolbyggande efter krig i vårt land. Karis-Billnäs samskola är Ekelunds första skolplan för Karja. Dess tegelformade, sadellakade figur är graderad och består av två- och trevåningar, hörnbundna vingar. Samskolans tomt med dess grönområden är en integrerad del av skolans ursprungliga plan, där skolan och dess gårdsområden ansluter sig till park- och boulevardlandskapet. Kilas skolcentral i Västra Nyland är en exceptionell genomskärning av skolarkitekturen under 1900-60-talet. Den mest synliga byggnaden som utexaminerats från början till svenskspråkig folkskola är T-formad, tegelsten och stänkt. Dess gestalt med vingformiga, triangelformade ändar och breda sadeltak är mera allmänt utmärkande för Ekelunds arkitektur. Lärkulla kristna folkhögskola på backen söder om kyrkan är Borgå stifts kurs- och samlingscenter, vars funktionella förebild har varit Sigtunacentret i Sverige. Institutets huvudbyggnad består av två trevåningsflyglar och en låg mellandel som förbinder dem. Vingarna är diagonalt placerade i förhållande till varandra så att de av dem tecknade axlarna förenas på Karis kyrkas altare. I östra flygeln finns ett kapell och en festsal samt ett bibliotek och gästrum. Bostadsutrymmena finns i västra flygeln. I området finns också två personalbostäder och en s.k. kursbyggnad (arkitekt Carl-Johan Slotte) som byggdes på 1980-talet. Dess långa delvis sönderfallna, delvis tegelklädda byggnad är vikbar och varierat två-tre våningar hög. Dess arkitektur innehåller även andra särdrag som är typiska för Ekelunds produktion, såsom det platta sadeltaket och de bandformade fönstren. Byggnaden följer terrängen och lämnar sluttningen som en avgränsad gårdsplan. Stadshuset är en del av en ogenomtränglig monumental plan. Den ursprungliga planens tre på varandra följande och olika höga byggnadsdelar har genomgått en låg mellandel. Karis vattentorn på toppen av en klippa på södra sidan av järnvägsstationen består av två cylindrar med bottenformeln sammanflätad med en glasklyfta. På tornets borste finns ett litet stjärntorn. Ursprungligen har det vita vattentornet varit rapat, men längre fram är det täckt med en vågspjäll. Trots detta har Karis vattentorn valts ut för ett urval av finska modernisms märkesverk som godkänts av Internationella DOCOMMOMO-organisationen för 1920-talets slut på 1970-talet. Karis kapell och församlingscentrum är avslutningen på Karis kyrkogård på tallduken, mitt i tät konstruktion. Krematoriokapellets yttre och inre ytor är avstängda från rött tegel, typiskt för Ekelunds arkitektur sedan slutet av 1950-talet. Bredvid kapellet finns ett pulpettak med bandfönster som anpassar sig till kapellets arkitektur. Katarinahemmets äldrehus är typiskt för Ekelund: en tegelbyggnad som är graderad i tre delar och placerad på en sluttningstont är stänkt, ett platt sadeltak täckt med cement tegelsten och fönstren huvudsakligen placerade i bandform.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska