Om platsen
Leinepers eller Fredriksfors krukmiljö är ett enhetligt bevarat område som består av nästan alla byggnader och konstruktioner som är typiska för finländska järnbruk. Industrihistoriskt sett är Leineperi ett av vårt lands mest intressanta matområden tack vare sitt mångsidiga byggnadsbestånd och restaurerat ger det en tydlig bild av den historiska omgivningen i krukorna. Kroppen på Ruukkiområdet består av Kullajoki älv, som går ner till Kokemäki älv, och den som finns där gällde dammarna. De viktigaste produktionsbyggnaderna under dammen, masugnen och den till såg förvandlade stångjärnshammareverkstaden. Den röd tegeldeln är från 1860-talet, den slaggtila expansionsdelen från 1883. Leinepers masugn är en av de fyra kvarvarande masugnarna i vårt land och är den enda företrädaren för sin masugnstyp. Den nedre delen av en masugn med mullbjälkkonstruktion är byggd 1826 och uppförd 1861. Ruuksartanden och smedernas bostäder är grupperade i två rader på ömse sidor om en rak krukgata vid Kullaajoki södra strand. Alla byggnader har uppenbarligen uppförts under senare delen av 1860-talet. Huvudbyggnaden omgiven av en park är i stil med nyklassicistisk. I närheten av arbetarbostäderna finns på samma sätt tegelsten från 1860-talet och ett stort tegelbruk av lera och tegel i samma ålder, den s.k. Savipackaren. Av Fredriksfors övriga ekonomibyggnader är det kulturhistoriskt mest betydande tegelmagasinet i tre våningar intill masugnen, ritat 1824 på Intendentkontoret av arkitekten C. Bassi. Det trehåliga stenvalvet i anslutning till krukdammen är från 1860-talet. Det s.k. Pektorshuset på norra stranden vid bron har tidigare uppförts på platsen för en kontorsbyggnad i två våningar omkring 1915. Det hirsiga järnstaket bredvid hammarviken torde vara från mitten av 1800-talet. Folkskolan har blivit färdig 1888. Från Leinepers mångfasiga såghistoria finns som minnesmärke en stånghammareverkstad som omvandlats till sågverk 1920. Byggnaden har bevarats i samband med restaureringsarbetena i Ruukkiområdet. Den värdefulla utrustningen finns kvar i sågverket. Den industrihistoriska lagerhållningen och utrustningens hållbarhet gör också byggnaden till ett sågminne.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska