Finlands Bank är Finlands centralbank. Banken grundades 1811 av Alexander I av Ryssland i Åbo som Wäxel-, Låne- och Depositions-Contoiret i Stor-Furstendömet Finland och har sedan 1819 huvudkontoret i Helsingfors. Banken lydde först under kejserliga senaten, men underställdes 1868 lantdagen.
Om platsen
Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset norr om Senattorget återspeglar Helsingfors huvudstadsfunktion och fortsätter att bygga upp monumentalcentrets klassicismarkitektur. Finlands Bank är landets centralbank, Riksarkivet landets centralarkiv och Ständerhuset landets första riksdagshus. De monumentala byggnader som består av nationella symbolbyggnader utgör en grupp som uttrycker stadsstrukturen i enlighet med idealet för stadsplanering i slutet av 1800-talet. Byggnadernas interiörer är dekorativa interiörkonster och i konstruktionerna har man med tiden använt avancerade järnkoncept. De internationella arkitekturtävlingarna om planering av banken och Regenthuset är de tidigaste i Finland. Finlands Banks huvudbyggnad har en italiensk renässanspalatsfigur, liksom många andra bankbyggnader på den tiden. Den arkitektur som återspeglar rötterna i den moderna bankverksamheten har varit förebildlig vid planeringen av landets banker. Den tyska arkitekten Ludwig Bohnstedt ritade bankens torg har en monumental karaktär. I norr kantas det av Riksarkivets byggnad med upplyftande kolossalsystem och mellanristningar samt i öster av samma designer Gustaf Nyströms pelarhus, fritt placerat på sin egen tomt, enligt förebilderna från Wien Ringstrasse. En staty av J.V. Snellman har uppförts på bankens framtorget 1923. Riksarkivets, numera riksarkivets, äldsta huvudbyggnad består av tre olika storlekar och i olika riktningar öppna byggnadsdelar åtskilda av brandväggar: aktmakasin eller dokumentförråd samt forskarsalen med gallerier av gjutjärn och dokument samt kontorsflygeln mellan dessa. Inre utrymmen med prydnadsmålningar är imponerande, såsom trapphuset vid huvudingången och utrymmena i anslutning därtill. Arkivutvidgningen i riktning mot Snellmansgatan är från 1920-talet och utbyggnaderna av den gamla delens västra och norra sida från början av 1970-talet, från vilken tid även allmänhetens ingång till arkivet finns. Ett stadgeenligt hus byggt som en samlingsplats för tre adellösa stånd syns i både klassiska fasader, deras pelarsystem och festliga, rikt utsmyckade inomhus. I ändtriangeln till det klassiska tempelhuvudet i ståndhuset finns en skulpturgrupp som gjutits i brons och vars huvudgestalt är kejsar Alexander I som bekräftar Finlands lagar och rättigheter, den högra gruppen beskriver folkets utveckling genom striden mot en bättre framtid och den vänstra utvecklingen genom arbetet. Ovanför trappan höjer sig en kopia av statyn Walter Runebergs staty av Alexander II på Senatstorget. För varje stånd finns en stor kammare på andra våningen med tillhörande kansli- och framutrymme. På den kyrkliga sidan är den tidigare borgerskapets kammare idag en festsal, på Fredsgatans sida en bondgårdssal är en föreläsningssal och på Snellmansgatan finns en informationssal. Bakom ståndshuset finns en skakare med duschbrunnar. En enhetlig parkplan har utarbetats för Finlands Banks och Ständerhusets miljö 1890.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska