Om platsen
Ferdinand Salokangas, verksam i Rovaniemi, är en arkitekt med betydande planeringsansvar först vid ledningen av återuppbyggnaden av Lappland och sedan Rovaniemi. Salokankas inflytande på stadsbilden i Rovaniemi är betydande. Han har planerat flera offentliga byggnader i staden, till exempel köpingshus, brandstation samt läroanstalter och skolor. Bland det förnyade byggnadsbeståndet i Rovaniemi finns en rad byggnader som ritats av arkitekt Ferdinand Salokanka från den tid då han ledde återuppbyggnaden av Rovaniemi efter andra världskriget. Salokaskas arkitektur är personlig och originell. Byggnaderna ritas av Salokakakakaka och utmärks av en noggrann design av detaljer. Efterkrigsromantikens formspråk präglas av borsttak, grov putsning av fasader och användning av tegelsten och skiffer i dekorationer och ornamentik i balkonger och räcken. De organiska formerna av fönster och balkonger kan också fortsätta till trappräcken och praktfulla eldstäder inomhus. På 1950-talet har Salokankas grepp varit mer förenklat – den levande linjen har ersatts av en rak linje och en förenkling av formerna. Salokankas offentliga planering av Rovaniemi köpings funktionalistiska, med många detaljer inredda kontorshus med gårdskarlsbostäder som avgränsar innergården från 1949 anses vara ett av arkitektens viktigaste arbeten. Samma år har Rovaniemi brandstation färdigställts, en tvåvånings förfallen byggnad med ett eldtorn av tegel och skiffer. Folkskolan med vingdelar och ett litet lärarbostadshus i anslutning därtill har byggts 1952-1954. Ett fyravåningsbostadshus för folkskollärare är från 1953. Prydliga balkonger och dörrfönster ger en personlig stämpel till Strandvita skolans lärarhem från 1950. Den angränsande yrkesskolan, som utgör en omfattande helhet, och yrkesskolans sovsal har planerats 1952 men inte färdigställts förrän 1961. Liksom ett bostadshus vid yrkesskolan och Strandvitka skola har ett bostadshus vid Enarestig 3 i Kemiälvsviken planerats som knäböjande för att ge någon utsikt över bostäderna. Byggnaden har färdigställts 1956. En arkitekts eget ateljé- och bostadshus, som betraktats som ett enda huvudarbete, har byggts i två etapper 1951 och 1951. Byggnaden är relativt smal och hög och präglas av många detaljer.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska