Om platsen
Alvettula, Hyömäki, Restuvan och Tuittula gruppbyar har olika historiska utveckling och läge samt olika stadier av bystrukturens utveckling. Alla byar har bevarat ett byggnadsbestånd som är typiskt för de avlagringar som de representerar. Byn omges i Tavastehus i hundratals år, eventuellt redan från förhistorisk tid. Byvägen har behållit sin historiska inriktning. Byarna representerar i Tavastehus en vanlig gruppbytyp baserad på bondejordägande, där stamlägenheterna baserar sig på en nykterhet som går genom byn. Den nuvarande byggnadsbeståndet är främst från 1800- och 1900-talens brygd. På 1800-talet uppkomna backstagebostäder är tydligt åtskilda från sina egna backar eller odlingen på dåligt tjänliga marker som följd av bytomten. Storskifte och efterföljande kompletteringar förändrade kraftigt strukturen på gamla gruppbyar från slutet av 1700-talet fram till början av 1900-talet. Flera fornlämningar från förhistorisk och historisk tid inom byn berättar om Alvettulas långa bebyggelsehistoriska historia. Från Alvettulas medeltida bebodda, närbelägna bytomt likna efter storskifte bondgårdarna vid flodens strand och en grupp av deras gårdskretsar samt vägverket och omgivande gamla odlingar. Ett tätt bycentrum med skol- och sällskapshus som ligger på backen har under de senaste hundra åren vuxit fram längs en byrast för att komplettera den tidigare bebyggelsen av en obygd befolkning. I byns grundstruktur framgår den historiska kontinuiteten i markanvändningen, även om byggnadsbeståndet på de gårdar som finns kvar har förnyats under de senaste hundra åren. I och med att gårdsbruksenheterna koncentreras till bytomten vid flodstranden har de mera steniga sluttningarna stannat kvar som bostadsområden för torpar och arbetare. Sedan slutet av 1800-talet finns det även tjänster vid landsvägen. I närheten av bybutiken finns två byggnader från 1950-talet: sparbanken och köpmanshuset. Skolan och byns övriga samlingslokaler, dvs. sällskapshuset och arbetarhuset, ligger mitt i byn. De nya bostadsområdena ligger bakom de åkrar som omger byn som självständiga områden. Alvettulabron ligger på en plats där den historiska landsvägen korsar Alvettulanjoki, som förbinder Hauhonselkä och Ilmoilanselkä. Bron som byggdes på 1910-talet är en tvåhålig och betongig treledsbågsbron 5 m bred och de fria öppningarna är 27,2 m. Bron är en av Finlands äldsta järnbetongsvillor. Ekonomicentrumen har bildats efter nyskifte på 1930-talet. Vid byns smala vägar finns gamla backtupalaser, av vilka många har förnyats och några är öde. Byn har blivit betydligt mindre sedan början av 1900-talet. Nybygget har koncentrerats utanför den egentliga huvudbyn. Byn har fortfarande bevarats av den gamla gruppbyns natur och en liten kretsmiljö. Koppstenar och järnåldersgravar i byn visar hur lång bosättningen är. Tuittulas nuvarande tätbefolkade byplats är befolkad på 1600-talet. Från förhistorisk tid berättar byns tre koppstenar. Byns byggnadsbestånd består av stora bondgårdars huvud- och ekonomibyggnader kring spåret samt bybutiken. I ekonomibyggnaderna har ofta använts byggnadsmaterial av betongsten med pyramidyta. En del av stamhusen har flyttats utanför byn i början av 1900-talet. Det tidigare området för lägenhetslösa har behållit sina särdrag. Byn med sina omfattande odlingar är en del av kulturmiljön på Hahkiala herrgård. Byn ligger i Piantanselkä udde i mitten av odlingarna. Byns driftscentrum ligger i en grupp längs en byränna. Byggbeståndet är till stor del från 1800-talet och början av 1900-talet. Alvettula, Hyömäki, Restuvana och Tuittula byar är en del av det riksomfattande kulturlandskapet Hauhonselkä i landskapet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska