Om platsen
Bybebyggelsen vid Kemiälven, olika kyrkliga miljöer och enskilda gårdskretsar återspeglar en av Lapplands viktigaste färdvägar, den självförsörjande kolonisation från 1600-talet till början av 1900-talet som växte fram vid Kemiälven. Bebyggelsens struktur och grunddrag har bevarats inom den landskapsmässiga ram som floden utgör. I gårdskretsarna har många av 1800-talets huvudbyggnader, som representerar bondeklassicismen, bevarats med sina dekorativa vädrar, ett stort antal ekonomibyggnader i olika åldrar, till exempel inhägnader med klassiska dekorativa motiv samt två lager båtskydd som är typiska för Kemiälvskaftet men sällsynta på andra håll. Kyrkoområdena utgör de landskapsliknande höjdpunkterna längs floden. I både Keminmaa och Tervola finns en miljö som består av två olika kyrkor. Det äldsta byggnadsbeståndet i Kemi älv kännetecknas av dess läge alldeles vid flodkrocken omgivet av åker- och ängsöppningar. Laxfiske har varit den viktigaste näringen för invånarna vid Kemi älv och en källa till välstånd, vilket återspeglas i byggnadsbeståndets representativitet. I Kemi älv finns båtrum från Rovaniemi till Pelkosenniemi ovanför översvämningsgränsen. I andra änden av de två våningar höga båtrummen i älvens riktning finns breda pardörrar. De största är mer än 12 meter långa och 9 meter breda för att rymma tre-fyra båtar. I Keminmaa vid medeltidens slut utgör gråstenskyrkan och 1820-talets empirkyrkan Kemis vidsträckta kyrkoägares kärna vid flodens västra strand. I det brädiga fatvalvet av gråstenskyrkan som tillägnats Sankt Mikael finns målningar från 1650. Kyrkogården, som ligger vid flodbädden och omges av ett stenstaket, har bevarat gravminnesmärken och många gravtryck som lämnats kvar av vintergravar. En ny gulkalkad långkyrka med huvudtorn omges av ett stenstaket med sina ståtliga portar. I den nya kyrkans kyrkogård har begravts de dödsdömda i kriget 1918 samt de döda i vinter- och fortsättningskriget. Vid Flodstranden finns en byggnadsgrupp för det prästgård som länsarkitekten planerade på 1850-talet, en stor lånemaximum (1849) och den huvudsakliga separeringsplatsen för flottning. I Tervola går den gamla landsvägen på Kemi älvs båda stränder. I strandzonen mellan vägen och älven finns i både Keminmaa och Tervola flodbyar dussintals gamla bondegårdskretsar särskilt i byarna Ala-Paakkola, Paakkola samt Maula, Koroiskylä, Ilmola och Hirmula. Tervola 1680-tals stödpelarkyrka, en stor träkyrka byggd på 1860-talet samt 1970-talets församlingscentrum jämte kyrkor speglar befolkningsutvecklingen i Kemiälven och församlingskonjunkturer under olika århundraden. I Rovaniemi är flodarmsbebyggelsen mest representativ för byarna Ruikka och Körkö, där strandåkrarna är något större. De äldsta av Ruikkas lägenheter är Ala-Ruikka, vars huvudbyggnad är från början av 1700- och 1800-talen. I Kurkö husgrupp finns vid Lappinsuvannen på södra stranden. Bylandskapet omfattar förutom de tre akterbottens gårdsområdena en efter krig uppförd samt ett stort antal lador och inhägnader i ett öppet odlingslandskap. Juojärvi by På udden av Kemi älvs västra strand i Kemijärvi finns en tät grupp uppbyggd och i byn finns ett gammalt bondebestånd vid flodstranden. Det traditionella byggnadsbeståndet är bland annat Heimola, Mäkiniemi, Heikkilä och Ylijuujärvi gårdar, vars huvudbyggnad från 1888 är en av byns äldsta. Juijärvis gamla skolbyggnad är från 1929. Gamla stockar, bastur och skjul i byn har bevarats i överflöd. I gårdsdistrikten finns också sommarbäddar med pyramidtak. Strandåkrar och ängar runt byn är en del av ett kulturlandskap längs flodstranden. I Kemijärvi är en tornig långkyrka ritad av arkitekt Bertel Liljequist och en järnvägs- och landsvägsbro byggd efter andra världskriget utgör återuppbyggnadsperiodens spektakulära monument. Bredvid kyrkan har bevarats en tapult byggd av den örikiinkiske kyrkobyggaren Heikki Väänänen 1774. Kännetecken på den treeniga tapulten är barockkrökar. På andra sidan av vägen finns Kemijärvi prästgård och vid kyrkoplatsen finns ett tidigare apotek. I Pelkosenniemi finns en välbevarad kyrkbymiljö i början av 1900-talet med kyrkor, prästgårdar, passagerarhem och brandstationer, sjukhus och tjänstehus. Vid Basunavaara-Arvossidan finns ett välbevarat byggnadsbestånd vid åns båda stränder. Kairarala är i bandform uppströms Kemi älv en jordbruksby som uppförts på båda sidor av Kitinen. Under Lapplandskriget förstördes bebyggelsen på den östra stranden helt och hållet medan flera dussin gamla traditionella timmerbyggnader finns bevarade på den västra strand som undkom förstörelsen. Gårdar som ligger på båda sidor om vägen till Sodankylä är allmänt uppbyggda på tre sidor. En del av byns hus, såsom Talvensaari, Marttin och Pelkola, är rika på utsmyckning. Juijärvi och Kairala byar är ett nationellt värdefullt landskapsområde.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska