Om platsen
Den stora Rantavägen är förutom Tavastehus Häradsväg Finlands viktigaste historiska landsvägsförbindelse. Av de vägavsnitt som bäst bevarades vid den väg som byggts för att förena Åbo och Viborg kan man mycket väl se den medeltida vägens gång genom södra Finlands kustområde. En stor del av den väg som följer kusten och går genom medeltida kyrkor, herrgårdar, hamnplatser och fornborgar är fortfarande i bruk. Egentliga Finland Stora Rantavägen har ursprungligen gått från Åbo slott till Stortorget bredvid domkyrkan, där vägen är riktad mot Nyland i Boskapsgatan. I Karina finns en välbevarad väglinje på Tuorla herrgårds område. Vägen svänger via Rungö vikare till Pikkilä kyrka och fortsätter via Makarla by till nordost. I Paimio går vägen förbi Kampparla bybacke och passerar Nakolinnas fornborg innan den anländer till Paimio medeltida kyrka. Därifrån går vägen genom Trömpers träsniver mot Halikkon- och Uskelanälvarnas dalgångar och Halikkos medeltida kyrka. Halikko gamla bro hör till de museibroar som Vägförvaltningen har valt. I salongen går vägen genom Uskela kyrka och vänder söderut mot Perniöälvens stjälk. Nyland Stora Strandvägen går förbi Tenhola medeltida kyrka och fortsätter mot Pohjola kyrka, där Rantavägen har haft förbindelse med havet. Vägen bildar Billnäs krukspår. I Karis tätort delar sig Stora Strandvägen till s.k. högre och lägre landsvägsleder som ansluter sig till Sjundeå Sunnanvik. Den norra landsvägsvägen löper längs Lojoharju till Sjundeås floddal. Den s.k. lägre landsvägen som leder till Raseborgs slott går i Ingå Snappertunadalen. Fagervikvägen är en museiväg som Vägförvaltningen valt. När vägarna har förenats riktar sig rutten mot Sjundeå Pikkala, där även förbindelsen till havet har funnits. Vägen passerar de medeltida kyrkorna genom Kyrkslätt, Esbo och Vanda. På Esbogårdens område korsar Mankinälven från 1770-talets stenvalv, som också är en museibro. Vägen går i Träskända herrgård samt i Vanda i Tavastehus herrgård, Vandadalen och Backas kulturlandskap samt i Helsingfors socken. I Sibbo passerar Rantatiet Myras stånd på vägen till kyrkan. På gränsen till Borgå står ett flyttblock och en gränssten Götsten. I Borgå går Rantatiet bl.a. förbi Yli-Vekkoski bys gamla ringarm. Vägen går upp till medeltida kyrka, fortsätter från kyrkotorget via Stadshaa till Postbacken och klyver bevarat skogsområdet vid Borgå och Pernå gränsen. I Pernå fortsätter vägen till Gamlaby odlingsöppning, och vid Koskenkylä kök utgör den en del av krukspåret. Efter att ha passerat Pernå medeltida kyrka fortsätter vägen mot Degerby, dvs. den nuvarande staden Lovisa. I stadsdelen Garnison är bastionerna i Rosen och Ungern uppbyggda för att skydda vägen. I Tesälvsdalen i Sverige går Rantavägen genom gården till Holmgårds herrgård, som är ett posthus på en ö i floden. Den västra sidan av stenvalvet är bevarad. En grusvägssträcka mellan Holmgård och Myllykylä slingrar sig i den terräng som markeras av röda stenar. Vid Mindre Åfvenkoski har vägen korsat Kymmene älv via Kirmusaari, där vissa vägavsnitt har blivit under vatten sedan dammen vid kraftverket höjdes. Kymmene älv korsas idag av en stålbetongbron i Savukoski. Bron har valts till museibro och används endast för lätt trafik. I korsningspunkten mellan Kymmenedalen Rantati och Kymmene älv Pyttisaara finns Pyttis medeltida kyrka, efter vilken Rantavägen fortsätter oaserad till skogsvägen och vidare öster om Väst- och Brobybäckarna. Vid Kotka Kyminlinna har den väg som nu är synlig bildats efter befästningsarbetena 1790-1810. Rantavägen går vidare åt nordost till Högfors och via byn Tyrolen vid Kymmene älv vid Nummenjoki till byn Fredrikshamns Rådlösa. Den gamla vägen avgår från den nya landsvägen före Mummas herrgård till en sandig väglinje på cirka 1,5 kilometers avstånd. Den tvåvalviga stenbron vid Fredrikshamns Salmenström ingår i Vägverkets museums sortiment. I Slottsstaden går vägen från Villmanstrandsporten till Viborgsporten. Den 35 kilometer långa delen av Stora Rantavägen mellan Fredrikshamns Tallinn och Virolahti Virolahti har valts till museiväg, vars linje fortfarande följer den linje med backar och krökar som finns på 1700-talets kartor. På Ravijoki skär väglinjen Salpaliniken och passerar Pytervikens stenbrott.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska