Om platsen
I korsningen mellan Uleåborgs älv och havet ingår de historiskt mest betydande områdena i Uleåborgs stad. Uleåborgs munområde är vidsträckt och präglas av ett mångskiftande industrirelaterat byggnadsbestånd, vattenkraftverk samt parkzon vid flodstränderna. Östrukturen i Uleåborgs flodmynning har uppkommit genom landhöjningen. Strax utanför stadens strandlinje ligger en mångsidig koncentration av industriell historia och det urbana boendet hos lotsar och industriarbetare. Stjälkarna på huvudgatan som går genom ön består av täta bostadstomter. I mitten av ön finns byggnader i en tidigare verkstadsbyggnad och en nyare skola för hantverk och konstindustri samt en gammal spritbrännare med magasin och källare. Större delen av de nuvarande byggnaderna består av 1800- och 1900-talsvikar. Parkzonen i Uleälvens deltaområde består av flera öar som skiljs åt av smala vattenfåror. Det finns rester av laxdammar utanför kulisserna och en dragled för tjärbåtar som vallas till förbifartskanal. I Ainolabyggnaden från 1931, ritad av arkitekt Oiva Kallio, finns Norra Österbottens museum. Till parkzonen på Humpiöarna ansluter sig dessutom byggnaderna i Åströms läderfabrik i Kvarntulls gamla industriområde. I den tidigare Åströms limfabrik finns idag Uleåborgs konstmuseum och i fabrikens kraftverk vetenskapscentret Tisämaa. Till industriell historia följer också Åströms park och den tidigare Uleåborgs flicklyseo (1901) som ritades av arkitekten Jac. Ahrenberg. Sjukhusön som numera ansluter sig till Humpiöarnas parkområde har enligt namnet varit i sjukhusbruk sedan 1830-talet, då ett länssjukhus låg i byggnader i ett tidigare kronbränneri. Huvudbyggnaden på militärsjukhuset är från mitten av 1800-talet, s.k. Kilstupa från början av 1800-talet, en tegelstabsbyggnad från 1922 samt en tidigare sinnessjukavdelning från 1879. På Uleåborgs norra strand finns ett område vid Uleåborgs stads sjukhus, det s.k. Tuiraparken, byggt enligt ritningar av arkitekt Magnus Schjerfbeck 1896. Det finns ett dussintal sjukhusbyggnader på det tallskogsbevuxna området från 1898-1925. Magnus Schjerfbecks planerade inre sjukavdelning och pestsjukhuset, dvs. Pestola, har färdigställts 1901 och överläkarens bostad samt nervsjukhuset Herkola V.J. Sucksdorffs ritningar visar 1907. Otto F. Holms planerade förlossningsinstitution har varit i drift till 1975. Områdets byggnader har renoverats för social- och hälsovårdsverksamhet. Byggnader som ansluter sig till Tuiranparken vid en dövskola som byggdes av staten i början av 1900-talet och som ritats av överstyrelsens arkitekt Th. Granstedt i allmänna byggnader 1902. Landskapet i Uleälvens deltaområde domineras av Koskicentralen, som föddes i samband med byggandet av kraftverket i Merikoski på 1940-talet. Byggandet av kraftverket i Merikoski har ändrat deltaområdets utseende på ett avgörande sätt. Kraftverket och dess lampellkonstruktion är mycket imponerande i landskapet. Dammen fungerar som en av broarna över Uleälven. Dessutom består Koskicentralens element av kanaler och de höga punkthusen på ön Toivoniemi som genomförs enligt Alvar Aaltos översiktsplan.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska