Om platsen
campusområdet på Jyväskylä universitets hongiska åsar med dess nedärvda byggnader och parker från tre århundraden är av både bildningshistorisk och arkitektonisk betydelse i många våningar och av hög kvalitet. Arkitekt Alvar Aaltos universitetscampus hör till det urval av märkesverk av finländsk modern arkitektur som godkänts av den internationella organisationen DOCOMMOMO. De äldsta är de byggnader som blev färdiga på 1880-talet vid Finlands första lärarutbildningsseminarium. Av de sex ursprungliga ståtliga tegelbyggnaderna vid seminariet, som är placerade i det koordinatsystem som fortsätter stadens rutnätsplan, finns fem kvar. De bygger på planerna från överstyrelsens arkitekt Constantin Kiseleff, översteprästen L.I. Lindqvist och chefen för seminariet K.L. Leinberg. Av träbyggnaderna återstår trädgårdsmästarens hus och den ritade ritnings- och skulptursalsbyggnaden Villa Rana (1905), ritad av arkitekt Theodor Granstedt, arkitekt Georg Blomstedt. Även den tidigaste fasen av Seminariebackens parker är från 1880-talet. Alvar Aalto har designat fritt anpassade undervisnings-, biblioteks-, idrotts- och bostadshus för terrängen åren 1951-1970. Aaltonparken i Kampusområdet är från samma tid. Universitetets huvudbyggnad i rött tegel (1955) är en slutpunkt för den väglinje som kommer till området. Byggnadens framsida är stängd på två sidor, i öster finns utsikt över Jyväsjärvi. Huvudbyggnaden består av en festsalsdel och en förvaltningsflygel samt en trapphall som förbinder dessa. Nedanför den fikonlika festsalen finns en värme och ett café som öppnas på åsen genom stora fönster. Huvudbyggnaden är också förknippad med ett röd tegelbruksbibliotek och en tredelad övningsskola (1954). Huvudbyggnadens skulpterade södra fasad bildar med den omgivande tallgården ett ceremoniellt gårdsområde. Från gården finns anslutning till andra byggnader som är planerade av Vågen och som ligger runt trädgården och idrottsplanen. Områdets östra sida utgörs av personalens mötesrum Lykty och studentmatsalen Lozzi och studenthemmet som kombineras med terrassmuren. Bakom dem ligger studenthuset (1964). I väster avgränsas området av idrottshallar och simhallar från 1950-talet, som har utvidgats. Den vitt sönderfallna institutionen för idrottsvetenskap (1970) gränsar området i söder. De röd tegelbyggnader som arkitekten Arto Sipinen ritade för Seminariet på 1970-talet ligger under de äldsta röd tegelbyggnaderna, anpassade till samma rutmönsterkoordinatsystem. Arkitektbyrån Lahhelma & Mahlamäe har planerat normalskolans lågstadium och utbyggnaden av studenthuset i början av 2000-talet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska