Om platsen
Sjökaros kvarnforsar med sina kvarnar och tillhörande konstruktioner, sågverk och sågverk samt den flodarmsbebyggelse med arbetarbostäder och patronbyggnader som bildats genom deras inverkan återspeglar under århundradenas lopp utnyttjandet av Kyrönjokis vattenkraft. Produktionsbyggnader som baserar sig på maktmedel i Kyrönjoki är de tidigaste i Österbotten. Koski har sedan gammalt haft flera kvarnar, och Sjökaros flodarmsbebyggelse och Kolks herrgård har uppkommit i dessas intresse. Kolkki har med sina vattensågar och röjda farleder varit en produktionsplats som ansluter sig till skeppsbyggandet vid Österbottens kust. Sjökarmens gamla arbetarbebyggelse har koncentrerats till forsen, längs vägen till Annalankoski. Annalankoski kvarn och tillhörande byggnader har restaurerats av Lillakyrö-sällskapet till ett museum. Byggnaderna längs vägen längs flodens norra strand ligger huvudsakligen från 1800-talet och början av 1900-talet. Sjökarlens bro är en hängbro som utmärker Kyrönjoki och byggdes 1929-1930. Den tvåvåningsbostadskarta med mansardtak i kulsprutan i Kolks stuga är belägen vid forsens norra strand. På Kolks område finns även en kvarnstuga bevarad. I Kolkinkoski finns klart igenkännliga fasta rester av vattensådden vid stenkonstruktionerna, sarkfabriken och mjölkvarnarna vid älvens norra strand samt deras bäddar och dammar. Sjökarlens kulturlandskap kompletterar den trägränd som planterats mellan älven och vägen.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska