Om platsen
Borgå är en av de sex städer som grundades under medeltiden i Finland. I Gamla Borgå finns en välbevarad medeltida stadsplan, gatunät och tomtstruktur. Området präglas av tätt bebyggda gårdsområden med smala gatustränder, vilkas byggnadsbestånd huvudsakligen är från 1700-talet. Gamla Borgå med sitt flodlandskap och sina slottsbackar är en del av det finländska nationallandskapet. Borgå medeltida stad är byggd söder om det försvarsborg som byggts vid Borgå älv på Slottsbacken. Stadsplan präglas av fyra gator i riktning mot floden och av sidogatorna nedför den branta sluttningen. Stora Rantavägen från Åbo till Viborg gick genom staden, förbi Kyrktorget. Tomtstrukturen är oregelbunden och tomterna är mycket tätt byggda. Byggbeståndet är, med undantag av medeltida kyrkan, huvudsakligen byggt mellan åren 1760 och 1820. På tolv tomter finns ett tätt magasinsradium som bildar en stativ för den historiska staden. De offentliga byggnaderna, kyrkan, domkapitlet (f.d. gymnasiet), prästgården och rådhuset är var och en betydande landmärken, Gamla Borgå viktiga kännetecken. Till en medeltida domkyrka som fick sin samtida gestalt på 1400-talet ansluter sig ett klocktorn med mångskiftande byggnadshistoria. I kyrkogården finns också en liten kyrka av trä byggd 1739-1747 som tidigare varit i den finskspråkiga församlingens bruk. Domkapitlets hus är byggt enligt arkitekt Samuel Berners planer 1756-1758. Motsvarande, om än enklare, barockklassicism representeras även av byggmästaren Gotthard Flensborgs rådhus (1763-1764) och sex privata hus. Det övriga byggnadsbeståndet är typiskt för den historiska staden uppfört av köpmansborgare, hantverkare, tjänstemän och arbetare efter behov. De förmögnaste ägarnas tomter ligger i strandkvarteren och runt kyrkan, tomternas och byggnadernas storlek minskar mot stadens utkanter. Stadsplan med gatunät, Rådhus- och Kyrkkor samt tomtkonstruktioner är medeltida rötter. Efter talrika eldsvådor har man alltid försökt räta ut och bredda gatorna, men infrastrukturen är medeltida. Den sydligaste tredjedelen av Gamla Borgå, som växte fram i början av 1800-talet, har blivit föremål för en impirefas-renovering. Träbyggnadsbeståndet är, med undantag av några hus i stadsdelens norra utkant, byggt under ett halvt sekel efter branden 1760. Arkitekturen präglas av Gustaviska och klassicismens grunddrag, men tvåhundraåriga intensiva användning har medfört förändringar både i utseendet och inomhus. 1700-talets mansardiska tak har i huvudsak försvunnit på grund av byggnadsordningsbestämmelserna. Efter 1760-branden gynnades stenhus av brandsäkerhet och representativitet: sex privata byggnader steg till Borgå Förutom ett bostadshus i en eller två våningar finns det, beroende på ägarens förmögenhet och näring, utomhusbyggnader, t.ex. bakverk, macasiner och inhägnader eller boskapsskydd som återspeglar den halvagra ekonomiska formen av byggnadsskedet. Det finns en grind på de inhägnade tomternas gatusida. Gatorna och gårdsgårdarna är stenlagda med kullerstenar. Tvåvånings stenhus. Under 1900-talet har ett tjugotal nybyggen uppförts i stadsdelen i syfte att så väl som möjligt anpassa dem till den historiska stadsmiljö som medvetet har omhuldats sedan början av 1900-talet. Borgå Slottsbackes medeltida slottsplats ligger nordväst om Borgå medeltida stad, på östra stranden av Borgå älv. Utöver slottet ingår den tidiga järnåldern Lillslottsbackens kalkverk och den naturhamn som består av Maarviken. Stor- och Lillslottsbacken är furudominerade gruskullar. Borgå Slottsbackes område har i århundraden varit ett populärt sevärdhets- och besöksmål. De synliga byggnadsresterna från slottsbacken är från medeltiden, då backen utrustades med vallar och troligen pålar av trä.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska