Om platsen
Den medeltida gråstenskyrkan tillägnad Sankt Mikael är centrum för Pernå kyrkbyn, byggd vid Stora Strandvägens östra strand och bevarad av sin mycket historiska karaktär. Kyrkan består av vitkalkade murmurar. Tegelornamentiken följer de former som kännetecknar kyrkorna i Östra Nyland. Kyrkosalen är treskeppig; de åttakantiga tegelstenarna delar upp den i sex traveer. Mellanskeppets två östligaste valv är ett mångsidigt s.k. finskt stjärnvalv, de andra mellanskeppens valv är stjärnvalv, sidoskeppen har korsvalv. I kyrkosalen finns inredning och föremål från olika århundraden. Från medeltiden finns ett altarskåp som beskriver vägen till korset och en dopbassäng av kalksten. Predikstolen i barockstil har donerats av Lorentz Creutz äldre och hans hustru Elsa Duwall 1652. Den mest betydande av gravminnesmärkena i kyrkan är den kalkvinna gravmålning av Arvid Tönnesson Wildeman och hans hustru Anna Björnram med personfoton från Tallinns Arent Passer. Kyrkan består av sju begravningsvapen, av vilka det 1667 döda Jacob Creutzs begravningsvapen består av åtta släktvapen för styvmodern och åtta styvfader. Kyrkogården består av fyra gravkapell. Det nyklassiska C.L. Engel ritade gravkapellet för släktena de Geer och Ehrnrooth är från 1824. Det empirerade kapellet av von Born-släktet i Hornvikens herrgård från 1834 är ritat av Pehr Granstedt 1823. De två andra gravkapellen har tillhört familjerna Jägerhorn och Grenman. I viers av den höga nygotiska klockstapeln på åsen öster om kyrkogården finns bevarad gammal backupbebyggelse. Hjältegravsområdet söder om Stora strandvägen som svänger österut är ritat av arkitekterna Carl Frankenhaeuser och Rafael Blomstedt. Biskop Mikael Agricolas staty är en kopia av en staty gjord av Emil Wikström till Viborg 1908. Kyrkoherdens prästgård vid den byväg som går söderut från Stora strandvägen ligger på en medeltida plats nära Pernåviken. Liksom Perniö och Tövsala prästgårdar finns det två prästgårdsbyggnader från olika tidsåldrar. En äldre prästgård med mansardtak i slutet av 1700-talet är en typisk byggnad för den gustavianska perioden. Den nuvarande prästgården är byggd på 1830-talet och återspeglar den empireiska boendekulturen både med sin rumsindelning och med arkitekturen på fasaderna.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska