Om platsen
Den offentliga stadslokalen i Uleåborgs strandkvarter utgör en betydande stadshistorisk helhet som återspeglar både välståndet i Uleåborgs 1870-1880-tal genom handel och sjöfart samt 1960-talets monumentala centrumplanering. Uleåborgs strandkvarter har byggts efter branden i Uleåborg 1882. Byggnaderna är huvudsakligen nyrenessans men har även drag av jugend och snickarstil. Den stenbyggnad som byggdes av Konsul J. F. Svendelin är från 1884. Ursprungligen har ett tvåvånings nyrenessanshus lagts till på 1920-talet på sidan om Packrumsgatan. De två envåningshus av trä som ritats av arkitekten John Lybeck 1883 samt den jugendartade förändringen av gårdsbyggnaden har planerats av länsarkitekten V. J. Sucksdorff 1909. Gymnastiksalsbyggnaden med sina gårdsbyggnader är från 1895 (J. Tötterström). Till strandgatans helhet hör fortfarande sjökapten J. F. Petrellis byggd och av arkitekt Hugo Neumann ritad av två våningar s.k. Ståls hus från 1884. Jurveliushuset, som fungerar som studentbostäder, är byggt 1900 och ändrat till sin nuvarande dräkt 1910. Höckerts hus vid Kauppiengatan 2 är byggt på 1880-talet. Strandkvarterens område fortsätter stilmässigt enhetligt på Oja- och Regeringsgatan, där det fortfarande finns en byggnadsmiljö efter Uleåborgs brand 1882. Arkitekt C. Th. Till det envåningshus av trä som byggdes av Höijer 1884 har en gårdsbyggnad uppförd av arkitekten F.H. Rancken och uppförts samtidigt med tegeldelen. På Torigatan 10 finns en tvåvånings stenbyggnad i nyrenessasstil byggd på murarna före Uleåborgs brand, ritad av arkitekt Th. Decker. Byggnaderna i det kvarter som avgränsas av Oja-, Alexander- och Regeringsgatan är byggd av sjökapten Otto Ravander efter branden 1882. Senare övergick gårdsdistriktet till Byströms socken, enligt vilken gårdsdistriktet numera kallas. Huvudbyggnaden är ett envånings, dekorativt nyrenässanshus. Ett stenhus i två våningar från 1883 är också nyrenessassans. Bibyggnaden är delvis stenbyggd. I hörnet av Torikadu och Ojagatan finns en kvarterslång tidigare handelskarta, som började byggas av köpmannen G. F. Granberg 1883 enligt arkitekt John Lybecks planer. Ursprungligen har en nyrenessassansbyggnad i två våningar lagts till efter dess övergång till stadshus 1893 en tredje våning, representativ för nygotik. Senare har byggnaden bl.a. fungerat som telefoninrättning och fram till 1980-talet som polisinrättning. Inom strandkvarterens område, nära domkyrkan, ligger domkapitlet, vars nyrenässansliknande tvåvånings stenbyggnad ritats av tf. länsarkitekten J. L. Lybeck 1884. Byggnadens murar föregås av 1882 brand. Domkapitlets nikarritstils träbyggnad ritades av länsarkitekten F.W. Lüchow 1883. Dessutom finns inom gårdsdistriktet en träarkitekt J. En gårdsbyggnad ritad av Lybeck 1884. I samma kvarter finns ett tidigare hus i Tervose före branden i Uleåborg 1822. På handelstorget finns en röd tegelhall ritad av Karl Lindahl och Walter Thomé 1901 och tvåvånings Makasiner som blockats från 1700-1800-talet. Strandstängsel är fortfarande i lager- och butiksbruk och grupperas om i en regelbunden formation av torgets södra kant. Utanför torget, på den rektangulära ön, finns stadsteatern och stadsbiblioteket samt vid torgets norra utkant ett stort hotell, som består av faktiska delar av arkitekterna Marjatta och Martti Jaatinen från 1960-talets monumentalplan. Teatern som designades av Jaatisten till Vänmannsön från 1972 och biblioteket från 1981 är en knapp modern betongarkitektur.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska