Om platsen
Viinikkas och Nekalas egnahems- och småhöghusområden är högplanerade bostadsområden under 1900-talets början och återuppbyggnadsperioden, delvis med hjälp av kommunal bostadsproduktion. Viinikka kyrka är den första finländska kyrkobyggnaden där kyrkosalen, församlingsarbetscentret och prästgården slogs samman under samma tak. Viinikka småhusområdes byggnadsbestånd består av en eller flera hus med sadeltak och två bevarade kommunala radhus nära gatan. (Birger Federley 1919). Åtminstone en del av byggnaderna har byggts enligt prisbelönta förslag för arbetarbostäder i stadsdelarna Lappland och Viinikka. En annan offentlig byggnad i området är Nekalaskolan, ritad av stadsarkitekten Bertel Strömmer 1932. Ett högt klocktorn ansluter sig till 1930-talets dekorativa klassicism i södra utkanten av området. Församlingssalen och andra församlingslokaler är grupperade kring en sluten innergård. Runt hörnen av ett byggnadskomplex i form av en spetsbröstad triangel framhävs av låga åttakantiga torn. I en kyrksal med imponerande stämning riktar sig blickarna mot en pupillrundad skalapsid med en stor, förgylld Kristus-skulptur gjord av skulptör V.R. Rautalin. De fyra små kupolerna i det höga innertaket har stiliserade evangelister gjorda av dekorativa konstnärerna Eino Rapp och Eino Kauria. Nekalas småhusområde är planlagt efter att Viinikkas egna hemområde fyllts. Efter vinterkriget har småhus byggts med hjälp av s.k. svensk hjälp samt Nekalas vapenbroderby, som byggdes med hjälp av typritningar av arkitekt Alvar Aalto. Vapenbroderbyn består av små sadelhus med sadeltak av trä, som består av 14 familjer i två rader. Husen har en gemensam bastu-, tvättstuga- och mangelbyggnad. Arkitektens handavtryck syns i byggnadernas detaljer, såsom träräcken och galler.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska