Om platsen
Ekenäs seminarium och skolkvarter utgör en utomordentligt mångsidig helhet i anslutning till skolväsendets historia och läroverksarkitekturen från olika tidsåldrar. Ekenäs seminarium är ett av lärarseminarierna från slutet av 1800-talet, som är resultatet av kronans riksomfattande byggprojekt och överstyrelsens planering av allmänna byggnader. Det parkliknande seminarieområdet ligger utanför den gamla staden inom området för den tidigare Ekenäs latokrata. I byggnader med välbevarade layouter från 1870-talets kvinnoseminarier ingår huvudbyggnader från 1600- och 1700-talet samt seminariebyggnader byggda 1870-1900 som representerar tidens typiska läroverksarkitektur. Vid sidan av de äldsta byggnaderna finns även unga skolbyggnader. Områdets rymliga park med krokiga sandgångar ärvs delvis redan från latokratan. Latokartanos sönderfallna envånings tidigare huvudbyggnad är möjligen Ekenäs äldsta icke-kyrkobyggnad och härstammar från 1600-talet. Latokartanos tvåvånings, trähuvudbyggnad är färdigställd på 1780-talet. Dess fasader är närmast från mitten av 1800-talet. Den prydliga seminariebyggnaden med mittgångare och symmetriska rumslösningar, som ritades av överstyrelsens arkitekt Axel Hampus Dalström, representerar lärarseminariernas första byggnadsperiod på 1870-talet. Huvudbyggnaden fortsattes med gymnastiksalen från södra ändan 1900. Dessutom är den äldsta och välbevarade och högklassiga anläggningsarkitekturen direktörsbostaden och seminariets matsal Höijersgatans slut. Ekenäs skolkvarter väster om seminarieområdet utgör en stadsbildsmässigt och historiskt viktig helhet av skolbyggnader på båda sidor om den boulevardiska Raseborgarna. Den äldsta av skolorna, låg-efterskolan från 1841, är en empirbyggnad med aumtak. Bredvid den finns en annan empirebyggnad, en grund- och realskola ritad av länsarkitekt Jean Wiikin 1850. Den har utvidgats till ett tipshus för realskolans behov enligt länsarkitekt Constantin Kiseleffs ritningar 1878. Härnäst är den äldsta huvuddelen av seminariets övningsskola, envånings timmerbyggnad från 1884 ritad av Axel Hampus Dalström. Mot detta ligger en folkskola från 1879 enligt länsarkitekt Kiseleffs planer. Folkskolan har utvidgats enligt ritningarna av arkitekt Theodor Höijer 1898, då byggnaden fick vingar av en klass i hörnen. I närheten av det gamla skolcentret, söder om det, har en folkskola färdigställts 1953, ritad av den labyrintklädde arkitekten Bertel Liljeqvist. En för sin tid typisk skolbyggnad har ursprungligen varit ett samprojekt mellan stadens folkskola och seminariets övningsskola för att lösa 1800-talets brist på lokaler i skolorna.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska