Om platsen
Hankoniemi med sina närliggande öar har på grund av sitt geografiska läge i århundraden varit ett strategiskt viktigt område för landets sjöfart och försvar. På den sumpiga udden till Finska viken finns krigshistoriska monument, befästningar och försvarssystem från 1790-talet, början av 1800-talet och 1850-talet samt från 1910-talet. Gustavsvärns, Gustav Adolfs och Meijerfelts öfästningar är en del av den svenska sjöfästningskedjan i slutet av 1700-talet. Ryssarna har byggt på öarna i början av 1800-talet och på 1850-talet befästningsutrustning som efter de sprängningar som hänfört sig till Krimkriget 1854 varit gråkiokratier. De bäst bevarade fästningsanordningarna finns i Gustavsvärn, där innanför 1700-talets fästningsruinmurar, tillsammans med en radiofyr av trä, även finns en fyr som gjutits av betong på plats med sina cylindriska glanstorn. Harparskog-linjen på fastlandet är i sin tur en stamfäst huvudförsvarslinje byggd av finländarna mot det område som fanns i Sovjetunionen och den utmärker sig fortfarande väl i terrängen. Linjen går tvärs över udden från Skogby sågverk i närheten av Skogbys tidigare järnbruk och består av betongkors, kulsprutor, skyttegravar och steniga pansarriddare.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska