Om platsen
Villmanstranden är en sällsynt och mångsidig fästnings- och garnisonsstadshelhet i gränslandskapet, vars strategiska betydelse har varierat under olika tider. I ett Saimen stickande udd är Villmanstrands fästning en rutnätsstad som byggts enligt den europeiska fästningsstadsidealen skyddad av bastionerna. Villmanstrands fästnings- och garnisonsstadens olika delar återspeglar utvecklingen i försvars- och garnisonshistorien under den svenska, självständighetens och självständighetens tid. Helheten består av den fästning som svenskarna grundade efter 1721 och de befästningar, byggnader och yttre framrustningar som ryssarna gjort där sedan 1741 samt det på 1800-talet inrättade kasernområdet Rakunamäki på sydöstra sidan av fästningsudden med sjukhusbackar, reservkompaniområdet från 1880-talet samt det tidigare lägre området för dragonregementet, dvs. det på 1930-talet inrättade landkrigsskolans område. Utöver fästningen vid Villmanstrand hör Fredrikshamn och Taavetti Luumäki till de finska fästningsstäderna. Fästningen och de iståndsatta fästningsanordningarna har stor betydelse för Villmanstrands stadsbild. Till landskapshelheten ansluter sig Bollvikens område och Stadsviken jämte parkplanteringar. Från slottet sydväst om fästningen finns Nikolainfästning med bastion från 1790-talet som tillhör samma fästningssystem. De historiska militärbyggnaderna vid Villmanstrands fästning är bland annat kommendantens husstensdelar, portvaktstugan bredvid porten och fem kasernbyggnader i slutet av 1700-talet, träbyggnader från 1800-talet och tegelkarlar från 1910-talet. Landskapsmuseet i Södra Karelen ligger i två artilleriförrådsbyggnader som uppförts strax efter 1800-talet. En kyrka helgad till minne av gudsföderinnan från 1785 är den äldsta grekisk-katolska kyrkan i vårt land. Det mest värdefulla konstverket i den enskeppiga klocktorns kyrkan, som representerar den ryska barocken, är den 1780 färdiga titelikonen Jungfru Marias uppenbarelse, den s.k. Pokrovanska ikonen. De målade bilderna på duken på den i mitten av 1800-talet förnyade Ikonväggen är gjorda i Sankt Petersburg. På grund av sin garnisonshistoria och sitt läge knyts kasernområdet i Ratunamäki, som huvudsakligen har bevarats i sin ursprungliga form. Kasernbyggnaderna i slutet av 1800-talet är tre våningar. Vid stranden finns en grupp av två våningar, delvis tegel-, delvis träbyggda officershus samt en officersklubb. Tallar och inventarier bildar en egen stor helhet. En del av kasernerna är planerade av arkitekten Sebastian Gripenberg för Finlands krigsfolk, medan en del av de ryska kasernerna från början av 1900-talet. Sjukhusbackens Röda tegelsjukhus började sin verksamhet 1893 och är vårt lands äldsta militära sjukhus utan avbrott. Bostadshöghusen söder om Raunamäki som byggts för försvarsmaktens stampersonal är från 1950-talet. Krigsfolket har helt lämnat fästningen, men det finns militära och civila funktioner sida vid sida i Räkanamäki. På östra sidan av kasernområdet, på 1790-talets Nikolaifästning, finns en tegelsk, ursprungligen ortodox militärkyrka byggd på 1910-talet. Kyrkan är idag en kyrka i stadens evangelisk-lutherska församling. Öster om kasernområdet finns två gamla skolor, Lönnrots f. d. folkskola från 1888 (W. Backmansson) och Villmanstrands Lyseo från 1897 (O.Tarjanne), utbyggnader 1907 (K.Hård af Segerstad) och 1939 (M. Mellankangas). Det finska reservkompaniet i april är ett av de kasernområden som grundats i samband med anordnandet av den allmänna värnplikten 1882. Det tidigare reservkompaniets en- och tvåvåningsbyggnader av trä ligger i området spridda enligt anläggningsartens planeringsprinciper. På lägret söder om dragonbacken har under 1930-talet uppförts Villmanstrands landskrigsskola, vars byggnadsbestånd kompletterats under 1900-talet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska