Om platsen
Pohjola kyrkbacka har varit centrum för en omfattande församling som grundats under medeltiden och sträcker sig alltid till Hankoniemi. I den historiska omgivningen av Pohjola kyrkbacka hör förutom den medeltida kyrka som ligger på kullen, som omges av en kyrkogård, olika skolbyggnader väster om den, Högåsa uppföljningshus och den landskapsvis spektakulära byggnadsgruppen av ett prästhus som ligger längre bort bland åkrarna. I omgivningarna av en landsbygdsägares församlingsbyggnader och kommunala byggnader ingår huvudbyggnaden på Sonabacka gård. Den stenkyrka som tillägnas Sankt Maria i Norden ligger i Bottniska vikens norra del, längs Stora Strandvägen mellan den medeltida Åbo och Viborg. Nordskeppet till den tvåskeppiga fyrskeppiga kyrkodeln i en kyrka med ny gestalt är smalare än i söder. Den mest framstående av kyrkans medeltida skulpturer är den stora Pietà från början av 1400-talet. I kyrkgården finns ett gravvalv byggt av Johan Jacob Julin 1835 samt ett stort antal, cirka 80 stycken, gravar av gjutjärn som visar närheten till Fiskars och Billnäs bruk. De har restaurerats 1997. På sidan av kyrkbacken går den så kallade Stora Rantavägen. En grupp på fyra skolbyggnader längs landsvägen återspeglar landsbygdens skolarkitektur under nästan hundra år. En skola i nyrenässansstil av trä, ritad av arkitekt Florent Granholm, är från 1870-talet. En tvåvåningsskola i röd tegel har 1900-plattformen fungerat som bibliotek sedan 1954. En klassisk vit förfallen byggnad är från 1930-talet och den yngsta av skolan är en typritad byggnad från 1950-talet. Huvudbyggnaden i ett prästhus på en urminnes plats med konsttak och bred ram är försedd med senare låga vingdelar av altantyp. Yngre befolkning upprepar prästgårdens byggnadsform. Till gårdsplanen ansluter sig ett antal gamla ekonomibyggnader. Huvudbyggnaden på gården Sonabacka, som ligger mitt i åkeröppningen, är en nyrenässansbyggnad i två våningar.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska