Harjukadun, Onnelantien ja Kymintien pientaloalueet sekä Karjalankadun pienkerrostalo
Om platsen
De enhetliga småhus- och småvåningshusen längs boskapstrådsgatan, Kymintie och Onneland samt Harjugatan under 1920- och 1930-talen återspeglar sin tids progressiva planeringsprinciper och idealen för den engelska trädgårdsstadsbyggandet i den yngsta staden. Gatorvyn och byggnadsbeståndets detaljer har bevarat sin ursprungliga skala, enhet och detalj. Byggandet av Boskapsgatan, Kymintie och Onnelanterna grundar sig på en stadsplaneändring som den viborgske arkitekten Otto-Iivari Meurman gjorde i Lahtis östra del, stadsdelen Paavola 1927. Den västra delen av Harjugatan har för sin del formats enligt stadsarkitekten Karlo Könösen 1936, som grundade sig på formeln för de västra delarna av Meurman Lahtis från 1931. Kymintie är den enda av gatorna i den gamla Paavola där det ursprungliga byggnadsbeståndet har bevarats i sin helhet. Byggnaderna vid bondegatan är småvåningshus. Ekonomibyggnaderna ligger på baksidan av grönskande trädgårdstomter. Enligt Meurmans plan är husen mitt i kvarteret sadeltak och husen i gathörnen auktoriserade. Byggnadsritningarna är huvudsakligen handstil för buktens byggmästare. Husen representerar anspråkslös klassicism. Byggbeståndet härstammar främst från slutet av 1930-talet och från 1940-talet. Onelanternas byggnadsbestånd härstammar huvudsakligen från åren 1928-1936. I den lyckliga planen kan man se den engelska trädgårdsstadsideologin från sekelskiftet, vars starka förespråkare Meurman var. Omkring hälften av husen ritades av den viktige byggmästaren Arthur Ekström. Andra designers är bl.a. byggmästarna Gustava Kourula och Emil Laine. Området är byggt på en brant sluttning med husen på åsens sida placerade bakom en framgård och husen på norra sidan fästade vid en gatulinje. Byggnaderna på en och en halv våning representerar en obeskrivlig klassiker. De kännetecknas av branta sadeltak, ljus fasadfärg och flerkantiga fönster. De stora husen består av flera lägenheter. Gatan avslutas av det tidigare, klassiska bönerummet för de första lestadieborna i trädgården i väster. De två våningarna med sadeltak på Harjugatans stjälk ligger i gatulinjen, trädgårdarna och ekonomibyggnaderna bakom husen. Harjugatans stadsbildsmässigt betydelsefulla slutpunkt är den arkitektoniskt och kulturhistoriskt värdefulla ortodoxa kyrkan i Lahtis 1955, ritad av arkitekt Toivo Paatela. Vid planeringen har man betraktat Elias kyrka i Viborg som en förebild. I kyrkan finns ovanligt många föremål från den förlorade Karelens kyrkor.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska