Om platsen
Kiiluanbacken är en tofsig grusås som växer i barrskogsrik blandad skog, vars högsta punkt höjer sig kekoliknande. Längre ner på sluttningen skiljer sig ett par vallar och toppen är bara ca 20 x 10 m bred i nordväst-sydlig riktning. Ungefär 40-50 m från den högsta punkten nerför sluttningen kan man se en klippa som eventuellt har legat till grund för muren. Stenenen är den tydligaste på norra sidan, den mest obestämda på sydväst- och västsidan. Sammal är tjockt och undervegetationen tät, så man kan inte alltid se stenläggningen med ögonen. Möjligen har det funnits ett par vallar på backens västra sida, vilket beror på att stenen är oklar. På norra kullen finns ett grop omgivet av stenar, 2 x 3 x 1 m. Från kullens höjd cirka 60 m österut finns ett vidsträckt grustäktsområde i bruk. SMYA XIV, 1894, s. 187. Inspektion 2020. På grund av otillåten mark har grustäktens område utvidgats västerut. Fornlämningsområdet har dock bevarats nästan likadant under de senaste 30 åren.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- fornborgsberg
- Datering
- medeltida, järnålder
- Kommun
- Hollola