Om platsen
Omkring 2,3 km norr om Kälkäjäsuvan i Iijoki, vid moränåsen mellan Västra Kälkäjänoja och östra Kullassuo. Objektet ligger vid kanten av norra sluttningen av åsen strax öster om den högsta punkten i åsen. Enligt en grundinventering 1998 har skiftet slagits ned i början av 1980-talet och växte då till en tät ung tall. Den västra delen består av en stadig tät gran. På platsen leder en skogsväg från sydöst till Kaarros hus. Det finns en cirka rektangulär jättekyrka som består av en tämligen nordväst-sydlig dubbelvall med en längd på cirka 38 x 29 meter, som breder ut sig något åt sydost. Det finns portöppningar i byggnadens hörn. Medan den täta tallriken fortfarande täckte en del av konstruktionen var det svårt att urskilja den. På jättekyrkans sluttande vall låg ett älgtorn i slutet av 1990-talet. Julius Ailio gjorde med Sakari Päls en inspektion på platsen 1920 och även som geolog ansåg han att Högtalarkyrkan var en naturlig strandvallsformation som människan har modifierat något. Enligt 2010-talets laserspeglingsmaterial kan objektet inte ens till sin grundläggande form alls vara naturligt utan nästan rektangulärt helt skiljer sig från de terrängformer som naturens strandkrafter skapat. Calamnius, "Åminnelse från Norden", Finland II:7, 1868, sid. 215-220 och A.H. Snellman, SMYA 1887, s. 70 - 76 och även Hj. Appelgren skildrar jättekyrkan i sin avhandling (s. 213-218). Från Jättekyrka till sydsydsydost cirka 100-130 m är i lagområdets södra del 2-3 möjliga hemtryck (se undermål) och längre bort i sydöstra delen av Huhinmaa andra möjliga hemtryckeri (mål Huhinmaa sydost).
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- jätinkirkot
- Datering
- stenålder
- Kommun
- Uleåborg