Om platsen
Offerkyrkan byggdes 1665 och togs ur bruk 1855. Platsen är märkt med en minnessten. Kyrkan hade ett anseende som offerkyrka i Österbotten och Lappland, även i södra Finland och Västerbotten i Sverige. Offeruppoffringen skedde ännu på 1700-talet. Kyrkans anseende som offerkyrka, tiden för offrandet - på Olavis och Tapans dagar - samt den skriftliga informationen tyder på att det i Uleåborg fanns ett kapell under medeltiden innan Uleåborgs kyrka grundades 1608. Utgrävningsstudier på platsen har inte utförts. Mätningsundersökningar Ahti Paulaharju 1957. 2022: Föremålet ligger på nuvarande kyrkogård i sydöstra delen av den. På platsen finns en minnessten, där det står att det på denna plats har stått en kyrka i Ulunsal 1 som hör till offrets kyrka 1665 och som består av en särskild stavelse som sträckte sig från V. 1870 till en räfflad kyrka. Lars Gallenius V. 1689 revs. LAND OCH HIMLEN FÖRSVUNNAR, NEW HERRENS ORD BÖRJAR SIG TILL ÄNDAMÅLET. På kyrkogården vid minnesstenen och åt sydost skiljer sig två högre punkter från terrängen, där kyrkan kan ha varit belägen. Det finns många gravar i området, av vilka de äldsta tydligen är från slutet av 1800-talet. Kyrkan och klockstapeln är märkta på storskifteskartan från 1764/1788. På basis av en kartgranskning har kyrkan legat i den nordöstra delen av den gamla kyrkogården, ungefär vid minnesmärket och klockstapeln har legat utanför den nuvarande kyrkogården (se undermåligheter).
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- ej angivet, kyrkoplatser
- Kommun
- Uleåborg