Om platsen
Slottsberget är en brant bergsbacke på gränsen mellan byarna Vallais och Nuskala, som sträcker sig från sluttningen till sluttningen och sluttningarna och sträcker sig omkring 200 meter från Slottsbergets norra sida, och Mynäjoki flyter från östra sidan mindre än en kilometer bort. Slottsberget är en brant sluttande kulle som endast kan resa sig upp från sina östra och nordöstra kanter. Det finns inga kvarlevor av stenvallar, men vid foten av lagområdet på östra och nordöstra sluttningen finns natursten som på vissa ställen kunnat formas. Från Laela finns en fantastisk utsikt över Mynäjokidalen. På slottsberget har man tidigare inte hittat några fynd som tyder på fornlämningar, och inga tydliga strukturer har identifierats på dess sluttningar eller på toppen, men på grund av namn, topografi och läge kan det mycket väl ha varit en möjlig försvars- och vaktplats. På så sätt skulle det också kunna komplettera kedjan av kända slottsberg (Muuvavuori och Nousian Kaitarainen, bl.a.). Vid foten av Slottsberget, på dess östra sida, finns en terrass på cirka 50 x 50 m stor, i vars södra ände man i augusti 2014 upptäckte jordbearbetningsspår som härrör från skogsskövling. Markytan hade brutits på ett område som var cirka 20 x 20 m stort, och på vissa ställen hade man grävt hål i marken och hopsamlat jordmaterialet bredvid groparna. I den trasiga jordytan fann man lerkärlsbitar som verkade som järnåldern samt järnslagg. Styckningar av lerkärl hittades på hela den sönderfallna marken. På vissa platser verkade det finnas ganska svart mark under torven, vilket kan tyda på ett kulturlager. I östra kanten av terrassen fanns det gott om stenblock, men det kan röra sig om en naturligt formad stenbrott. Tydliga konstruktioner kunde inte upptäckas, även om växtligheten på vissa ställen störde observationen.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- fornborgsberg
- Datering
- förhistorisk
- Kommun
- Mynämäki