Om platsen
Kapellåkern ligger på den nordöstra stranden av nuvarande Saarijärvi, dvs. den tidigare Remosjön, nära gränsen mellan S:t Michels och Juvas kommuner. Den egentliga Kappelåkern, eller Kappalpelpelto, är ett svagt insjö- och skogsområde med en liten klippig Kappelinmäki norr om vilken det enligt traditionen fanns ett kapell och en kyrkogård. Det finns inga bevarade skriftliga samtida källor från kyrkogården eller kapellet på kapellåket. Den enda möjliga referensen till kapellets existens är den omnämnda platsen för det närbelägna Halolas hus, Kappale byn och Kappellbyn från 1588 och 1591. Halola ansluter sig till senare händelser i klubbkriget, eftersom de klubbmän som samlades där dödades i januari 1597. Kapellåkern har vid något tillfälle – dock utan vidare argument – betraktats som gravplatsen för dessa dödade klubbmän. År 1938 har det skrivits ner Pekka Kärkäinens berättelser om Kapellsåkern, född 1850. Han har berättat att kvarlevorna av "gravkapellet" har funnits på platsen under 1880-talet: källargropen, cirka 2,5 m lång och så bred att två män har rymt för att kunna gå sida vid sida. "Grafkapellet" har varit en tillfällig förvaringsplats för kropparna. Även kyrkans stenfot Pekka Kärkkäinen berättade att man på 1880-talet kunde se under "vinkällaren". Enligt traditionen har prästgården funnits på Huihatön utanför Kappelåkern. Enligt olika forskares tolkningar har Kappelåkern bland annat betraktats som en kvarleva av den ortodoxa kyrkans verksamhet i området före Nötkreatursöns fred 1323. Även i sockenhistorien skulle alltså Remosjöns grekisk-katolska kapell (t.ex. Poppius 1957) nämnas. Å andra sidan har man trott att det var Juvas första kapellkyrka, som skulle ha bildats efter den administrativa integrationen av Saviviken i samband med Sverige – och den romersk-katolska kyrkan – på 1300-talet. På grund av den tradition som låg till grund för objektet utfördes på platsen 1972 och 1973 små utgrävningar där man fann att det fanns en kropp på platsen. Under utgrävningarna undersöktes sammanlagt 15 gravar med 13 vuxna och tre barn. Alla gravar var helt obekanta. Radiokoltidningen på en kista som visade sig vid utgrävningarna 1973 daterar användningen av kalmis till 1400-talet (Hel-1272 480+-90, kal. 1398–1468). Gravarnas placering på varandra visar dock att kalmisen varit i bruk under en lång tid. Under åren 2007–2008 har det gjorts mer omfattande undersökningar i området, i samband med vilka man även funnit högklassiga kvartssaxar som kan ha samband med hemvisten för sten- eller tidig metallålder. I arbetet på en semesterbostad som byggdes på stranden år 2016 avslöjades likgravar, av vilka en del förstördes och en del undersöktes arkeologiskt.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- skelettgravfält
- Datering
- historisk tid, medeltida
- Kommun
- Juva