Om platsen
Kyrkoparken är en gammal kärna av S:t Michels stad, där vägarna till Tavastehus och Lovisa förenades. På 1700-talet fanns marknadsbutiker på nordöstra sidan av korsningen, på östra sidan Maunukselas hus och söder om 1754 färdigställd kyrka och klockstapel som August Sorsa ritat samt en kyrkogård runt dem. På kyrkogården begravdes bl.a. sex underofficerare som kraschat i slaget vid Porrassalmi. En allmän brunn i nordvästra hörnet av parken stängdes 1897. Samma år byggdes en spelpaviljong. Den träkyrkobyggnad som byggdes i anslutning till stenkastet började bli trång och förfallen vid 1700-talets början. Den nya kyrkan byggdes på Maunuksela duk 1754. Kyrkan var till sin konstruktion en duplicerad korskyrka och hade cirka 44 x 48 meter. (Wirilander 1982:300-308) I anslutning till kyrkan grundades en kyrkogård på 1760-talet, men begravningen fortsattes under en tid även i närheten av stensakasten (Wirilander 1982:319). Utöver kyrkan och kyrkogården fanns det en klockstapel (möjligen från tiden före kyrkan) samt ett stängsel omgivet av kyrkogården (Wirilander 1982:308). Efter byggandet av kyrkan låg en stor del av huvudmannens centrala funktioner i Kyrkoparkens omgivning (Wirilander 1982:218). Kyrkan förstördes helt av blixten tändes 7.8.1806. Kyrkoparkens begravningsplats användes ännu därefter fram till början av 1800-talet. På 1830-talet, i samband med bildandet av S:t Michels stad, började centrum formas till Kyrkoparkens område. På gamla kyrkan (gravverksamheten hade redan övergått till en ny kyrkogård) bestämdes att stängslet skulle rivas och stenarna bortfördes 1841. Kyrkoparkens tyg jämnades ut till kyrkotortyr. (Wirilander 1982:223-226, 319).
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- begravningsplatser
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- S:t Michel