Om platsen
Objektet ligger i Uleälvsmynningen norr om stadens centrum på Slottsön. På östra kanten av den till största delen parkbebyggda ön löper en väg över floden. Som resterna av det gamla slottet finns en kvarvarande stenkällare av kanslibyggnaden, uppförd 1873 av Havsskolans observationstorn. I södra kanten av ön finns kvarlevan av en vall som skyddade slottets södra sida. Slottsvallen är för närvarande cirka 75-80 meter lång och 14-18 meter bred. I mitten av den öst-västliga sydvästliga vallen finns en portgång med stenväggar, en s.k. vattenport. Porten är 14 meter lång och 260-285 cm bred. År 1590 byggde Johan III ett fäste med träutrustning och jordvallsskydd vid Uleåborgs mynning. De slottsrester som idag ses på Slottsön - vallar och stenkällare - härstammar från det slott som kung Karl IX gav order om att bygga år 1605. Ryssarna brände ner träkonstruktionerna på Uleåborgs slott vid krigets återtåg 1715. Den slutliga förödelsen drabbade slottet sommaren 1793, då blixten tände eld på trädelarna i slottets lagerkällare. Runt 1830 restaurerade Uleåborgs handelsförening den vid explosionen trasiga delen av slottets stenkällare till ett krutförråd. På denna grund byggdes 1875 Uleåborgs sjöskolas stjärntorn. Sjöskolan fungerade fram till 1910. 1912 började caféverksamheten, som fortsätter under sommaren. Slottsruinerna började renoveras på 1870-talet. Området är idag parkliknande. Vissa utgrävningar har gjorts på Slottsön, varav de mest betydande började i början av 1980-talet. År 2018 genomfördes arkeologisk övervakning på objektet, där man upptäckte stenkonstruktioner som hänför sig till stengrunden för den gamla kanslibyggnaden vid Uleåborgs slott, fallande stensättning samt tjocka rivningsvåningar. Vid övervakningen upptäcktes också kulturvåningar som eventuellt var under byggandet av Uleåborgs slott.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- borgar
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Uleåborg