Viperin torppa

Vipers torp, även kallat Iso-Vipers torp på de gamla kartorna, ligger vid stranden av Viperviken i mitten av åkerremsan som når Lemuntie, på en låg klippkulle. Enligt en ägokarta ritad av Jacob Stålström 1779 har torpen omfattat ett nytt bostadshus, ett gammalt stängsel, en gammal ladugård och en gammal bastu, samt en gammal bastu.

Torpen är omgiven av små åker- och ängstilar. Torppen grundades senast 1758, från vilket år dess invånare, torparen Michel Olofsson nämns i biktböckerna. Stor-Vipers, liksom Lilla Vipers (1000028194) torpare har arrenderat markerna på Över-Lemu rustholl, det vill säga en ryttaregård. Idag är Stor-Vipers torpplats en ödelagd, igenväxt ö mitt i åkern.

Mitt i den täta växtligheten av vilda trädgårdsväxter kan man se stenfoten och ugnsbottnen i det gamla bostadshuset. Ungefär 20 meter väster om resterna av bostadshuset finns en stenfot i en annan byggnad, som fortfarande bär ett fruktbärande plommonträd, som kan vara kvarlevan av det gamla staket som nämndes redan 1779.

Resterna av andra byggnader kan inte längre urskiljas på platsen. I stället finns det tre kvarlevor av jordkällare som grävts upp i sandjorden, cirka 70 meter nordost om skogen. Den senaste historiska informationen om Vipers torpa, eller Iso-Vipers torpa, är från 1855, då den är markerad på den ryska fästningskartan.

På den ryska topografiska kartan, som ritades 1880, syns endast torp av Lilla Viper. I mantalsböckerna nämns torparen Gustav Wiper ännu 1895, men inte längre efter.