Viirankoski

Upptäcktområdet ligger 5,8 km nordost om Lovisa kyrka, på den södra sluttningen av en kulle på Tesjoki Viirankoskis västra strand. Områdets totala bredd är cirka 280x150 meter. På basis av fynd och konstruktioner kan man urskilja tre koncentrationer i området. Huvuddelen av konstruktionerna avser järntillverkning och järnhantering.

Det lägsta och sydligaste fyndområdet består av en jordisk stenflis, brunnsugnar och slagg för järntillverkning. Järntillverkningsplatsen ligger på "udden" norr om Viirankoski rev (koordinat för kvarlevregistret). I områdets sydvästra hörn finns de låga stenruinerna från en fyrkantig ahijo/smältningsugn, där slagg innehåller sotjord inom en radie av cirka 5 m, järnföremål och eventuellt järnålders keramik.

I omgivningarna har man med metalldetektor hittat järnföremål som ett fragment av en skärv. Tidtabellen för ett kolprov som togs bredvid Ahjo i september 2010: 240 ± 30 BP (IHME-1790). Föremålen är listade med KM 39609. Norr om järntillverkningsplatsen, cirka 30 meter bort, ligger ett annat fyndcentrum av olika metallföremål (KM 39609).

Det finns även fynd från denna plats mot nordväst mot det största fyndområdet. Det tredje och största fyndområdet ligger längre bort från floden, på backens södra sluttning, cirka 200 meter nordväst om järntillverkningsplatsen. Det finns flera olika typer av fynd i området: kvartspilen, keramik (bl.a. asbestblandningar och textiltryck), metallföremål av olika slag, järnslagg och rester av ugnar och slevar.

Stycken av lera har samlats in vid motorvägens bullervall på cirka 8x15 meters avstånd (se KM 40194-1-24). Ytterligare fynd levererades 2015 och 2016: KM 40849:1-10; KM 41219:1-2. fynden och observationerna härrör främst från undersökningar utförda av Rautakymiprojektet 2010-2014 (Juni Jappinen och Rune Nygård, http://järnkymi.se/Virankoski.html).

Byggnader har daterats och järnframställningslagg och föremål har analyserats. Två mindre fyndområden ligger söder om motorvägen och större, norr om vägen (till största delen under bullervallen). Vid inspektionerna har man kartlagt gropar och andra strukturer i området (koordinater se Päivi Maarases rapport 2013). Gränsen är baserad på spridningen av kartlagda fyndpunkter. En del av fynden har registrerats som undermål.