Vävarsbacka

Objektet ligger 0–600 m norr om Kankurinbackens fors i Ilola Vävarsbacka. Fornlämningen består av tre fyndcentra (A–C) som avslöjats vid åkerarbeten och grustäkt. Området A ligger strax norr om Vävarsbacka fors inom området för den tidigare Vävarsbacka herrgård. Platsen är svagt österut. Upptäckter av kvartsar samt stenföremålet KM 2542:48 som hittades i forsen.

Området B ligger 500–600 m norr om föregående och nordväst på en kulle på en åker som delvis lagts i träda samt på en östra och norra sluttning. Hittningarna har hämtats från flera olika ställen. I centrum finns åkerkullens östra kant, där Aarne Europaeus gjorde utgrävningar 1923. Från bosättningen (= Vävarsbacka I) fann man några kvarlevor av eldstäder, eventuella pålar och Uskela keramik.

Område C (= Vävarsbacka II) ligger 100 m öster om område B, öster om en bäck som separerar områden, ett forntida sund. Platsen är en blandskogsbevuxen ås med sand och grus. På platsen har arkeologiska utgrävningar utförts 1951. Materialet på hemorten är mångsidigt och långvarigt, bland keramiken finns typisk kamkakeramik, senständig keramik och lindekorerad keramik.

Vissa bitar är asbestblandade. En del av bostaden har förstörts vid grustäkt. Vid försöksgrävningen 2018 bestod hittematerialet huvudsakligen av keramik som dateras till olika epoker under stenåldern. Större delen av keramiken hör till den typiska kamkeramikens fas (Ka II:2 och Ka III). Dessutom hittades linakeramik, odekorerad asbestblandning keramik samt repytor eller s.k. "krapad" keramik.

Stenföremål består av iskos, skraplotter och tallrikar. Försöksdiket och de två provrutorna som öppnades 2020 fick stenåldersfynd. Utgrävningar visade också horisontal stratigrafi: den högre delen av försöksdiket visade huvudsakligen typisk kamkeramik (Ka II:1). Av de nordligaste rutorna i utgrävningsområdet var fyndmaterialet senare typisk kamkeramik (Ka II:2), Uskelas keramik, asbestblandad keramik och ungkeramik.