Vasarainen (Wasarais)

Under medeltiden bildade byn en skifteskommun med angränsande Souka, Nihatula och Tavalala. Hammararnas namn förekommer för första gången i skriftliga källor 1540. 1571 fanns det enligt uppgift sex hus i byn. Hammaren ödelades till följd av storhat (1713–1721) och endast Storhusets åkrar odlades hela tiden.

Under årtiondena hade det uppstått stor förvirring i fråga om gränserna. På grund av detta hade Anders Mörne redan 1754 kartlagt byn utan att dock få jordägandeförhållandena tillfredsställande ordnade. 1772 började man kartlägga Hammarbyn för storskifte och åtskiljande av öde ägor. Arbetet utfördes av lantmätaren Christian Fabrell.

Storskiftet avslutades i Hammarby först 1791. Gårdarna var kronans ödegård Marttila, Hannula, Tiila (Lauri), Kestilä, Paavola och Isotalo. Under storskiftet odlades Paavola redan i två delar (Paavola och Jokela). Hälften av Storhuset tillhörde å sin sida Soukais rusthollar. Bytomten låg vid storskiftet söder om den nuvarande skolan i närheten av korsningen mellan Nihattulatlanterna och Hammarvägen på ömse sidor om Nairastenoja.

Enligt 1778 års karta låg Hannulas hus, Lauri samt Storhuset söder om floden. På norra sidan låg å andra sidan Kestilä, Paavola och Jokela. Åker- och ängsmarkerna i byn låg längs Nairastenoja och huvudsakligen längs Ihamonoja. Hammare är ett kulturarv på grund av sin historiska betydelse. Områdets avgränsning är riktgivande.

Området är begränsat till en helhet med beaktande av avgränsningen av den gamla bytomten på storskifteskartan och omgivningen kring objektet. Områdena är belägna a) öster om floden Kodis en del av den gamla obebyggda tomten i Hannula och Lauris hus, b) söder om Nihattulas väg en del av tomten i de ovan nämnda husen (mot skolan) och den så kallade källarbacken.

Det finns en övergiven källare vid vägen, ingen uppgift om ålder. På den östra sidan finns en yngre, eller åtminstone iståndsatt, jordkällare som hör till Storhuset. Vid kompletteringen av stordelningen år 1878 kallas området för en byabacke (bytomt), som delades mellan de båda halvorna av Storhuset. Området kan ha varit för stenigt för annat bruk.