Varvinkallio

På ett jämnt ställe i terrängen på Varvinkallio, mellan bergformationerna, finns en naturlig platå där ett skeppsvarv har varit verksamt. Enligt minnesuppgifter har det ännu år 1905 funnits ett tjockt lager av murknande spån på marken. På platsen finns nu en kraftig granskog planterad på 1960-talet.

På objektet observerades sannolikt botten till en smedjeugn (P 6975892, I 530565), cirka tjugo meter ostnordost om vilken det finns en källa. I strandstenarna observerades inga spår av terrasseringar, inristningar eller förtöjningsringar el. dyl. Cirka 40 meter sydost om varvsplatsen, i närheten av strandberget, observerades mossbevuxna och gräsbevuxna stenfötter till två byggnader: Byggnad 1 (P 6975841, I 530543) är cirka 3,6m x 3,7 meter stor och byggnad 2 (P 6975833 I 530535) är cirka 3,8m x 5,5m stor.

På Laivonsaari har ett skeppsbyggnadsvarv varit verksamt sannolikt från och med 1850-talet. År 1856 grundades skeppsbyggnadsbolaget Bona Kellgren & Komp men det är möjligt att fartyg har byggts på platsen redan i början av 1850-talet. Varvet på Laivonsaari producerade sammanlagt uppenbarligen ett tiotal skonare, av vilka de mest kända är Kuopio, Wellamo (sjönk med en last på 50 ton marmor i Medelhavet på resa från Livorno till Liverpool år 1859) och Sawon neito (byggnadsår 1858?).

Som byggmästare vid varvet verkade åtminstone Johan Wikman. Varvets verksamhet torde ha upphört senast under de första åren av 1870-talet. De sista åren fungerade varvet mestadels som reparationsvarv. Kuopion urheilusukeltajat ry har dykt i omgivningen kring Laivonsaaris sydspets i juli 1990 och hittat bland annat bitar av ler- och porslinskärl samt flaskor.