Värtölänharju

På den smala och branta Värtölänsåsen löper en bred sandbaserad stig, som tydligt har varit en mer omfattande passage än tidigare. En 2–3,5 m bred och 10–20 cm djup bana har gått till toppen av åsen. På vissa platser är den också lätt jämnad och terrasserad. Den del som finns kvar i söder börjar vid N 6773126 E 550763.

Väglinjen har förstörts av en jordtaggrop på sydöstra sidan av denna punkt. Vägen som går på platsen är markerad på de äldsta kartorna som används. Det är möjligt att exakt bestämma linjen i detta fall, eftersom vägen är markerad bl.a. på kartan över skatteuttag åren 1768–1769 och går där och på andra äldsta kartor mellan två dammar – dammarna identifieras som Kaitalampi och Värröndammen på moderna kartor.

Vägen har otvivelaktigt i sitt äldsta skede vandrat över den smala åsen mellan dem, Värtölänå. På storskifteskartan från 1831 har vid denna punkt märkts ut två väglinjer: den ena mellan de ovannämnda dammarna och den andra öster om den östligaste eller Värröndammen. Linjerna har också beskrivits på 1800-talets bärarkarta.

På 1893 års senatskarta har väglinjen märkts ut endast öster om Värröndammen och den tidigare linjen på åsen har beskrivits som en stig. På 1950 års grundkarta har den tidigare linjen märkts ut som en kärrstig. Vägen ovanpå åsen har alltså blivit ur bruk på 1800-talet. Idag går en stig som används för promenader och körning av kärr.

Det är den gamla vägen S:t Michel–Savitaipale–Lappee. Enligt historikern Kauko Pirinen kommer den senast från 1500-talet (Pirinen 1982: 464, 466; se även Ylöjen 1976: 251). Vägen har samtidigt varit en del av den viktigaste landvägen mellan S:t Michel och Viipuri. Det rör sig alltså om en landsomfattande väg, dvs. en s.k. riksväg, vars syfte är anmärkningsvärt välbevarat, eftersom det har stannat vid användningen tidigt och inte blivit föremål för en modern vägförbättring.