Väipäre (Wäipäre)

Väippären är en av Luvias elva stambyar och etablerades som Luvias äldsta byar under medeltiden. Byn nämns i jordeboken från 1540 och byns stamhus Puosi och Sokari nämns senast från 1560. Båda lägenheterna var bondelägenheter. Sookars (Sågare) lägenhet delades före storskiftet i två dellägenheter, nämligen Iso-Sookars och Mindre Sookars.

Enligt storskifteskartan från 1782 låg Väipäres bytomt inom området mellan nuvarande kyrkoväg och landsvägen från Åbo till Björneborg. Enligt storskifteskartan från 1782 låg byggnaderna i Puos samt i Iso-Sookars och Mindre Sookars hus på en gammal bytomt. Överbos och Isosookars driftscentrum ligger fortfarande på samma platser som på storskifteskartorna, och Lilla Sookars och Alisenpuos driftscentrum flyttades till sina nuvarande tomter före stordriftskompletteringen 1864.

Enligt Lasse Wahlros (1992: 41) räknas också en kvarn till bytomten som en storskifteskvarn för Poos och Sookars hus. Enligt honom skulle åsen i Vääärenkylä ha varit belägen förutom kvarn även en såg. Väippare Sågare eller Sägaren hemma uppträder senast 1748. Idag består Väipare bytomt av Ylipus och Iso-Sookars hus och den tidigare vattenkvarn som hör till Ylipus.

Eftersom Ylipuos och Iso-Sookars driftscentrum fortfarande ligger på sina platser under storskiftestiden finns det fortfarande en stämning i gruppbyn i området och gårdarna har 1800-talets byggnadsbestånd. Området utgör även en byggnadshistoriskt värdefull helhet.