Väinölänniemi begravningsplats

Kung Gustav III befallde i ett brev år 1775 att begravningarna skulle flyttas utanför staden, bort från kyrkans omgivning. Landshövding Boije meddelade också år 1776 domkapitlet i Borgå att begravandet hade flyttats till Kuopionniemi sydost om kyrkan. Begravningsplatsen på Väinölänniemi (tidigare även Kinnulanniemi) ersattes av Hatsala begravningsplats som togs i bruk år 1811 (nuvarande Sankaripuisto).

Orsaken till flytten var att begravningsplatsen blev trång och å andra sidan den hårda och steniga jordmånen. Exakt uppgift finns inte om när de första och å andra sidan de sista begravningarna gjordes på Väinölänniemi. Väinölänniemi började utvecklas i parkliknande riktning från och med 1860-talet.

På den forna begravningsplatsens plats anlades en festplan, där man vet att folkfester ordnades åtminstone från och med år 1875. År 1906 anlades idrottsplatser på planen och från och med år 1916 ändrades festplanen till en idrottsstadion. År 1977 påträffades vid grävandet av ett omfattande avloppsschakt på cirka 1-1,5 meters djup begravningar i öst-västlig riktning, 11 kranier, skenben och höftben samt smidda järnspikar.

Även år 1979 har iakttagelser av människoben gjorts när stadions stora belysningsstolpar anlades. Begravningsplatsens bevarandegrad och utsträckning utreddes i maj 2025 med hjälp av en arkeologisk provgrävning. Utifrån resultaten varierar objektets bevarandegrad avsevärt i dess olika delar. Idrottsplanens område kan ur arkeologisk synvinkel karaktäriseras som nästan helt förstört, medan området söder om den är väl bevarat.

Begravningarnas täthet i områdets olika delar är svår att bedöma utan omfattande undersökningar, men man måste anta att den är störst i den forna begravningsplatsens mellersta delar, det vill säga nära stadions södra kant. I projektområdets sydligaste kant förefaller begravningarna ligga relativt glest.

Likaså finns det skäl att anta att begravningsdjupet varierar avsevärt. Det kan finnas gravar också utanför det sannolika begravningsområdet. Särskilt gäller detta området öster om idrottsplanen, mellan provområdena 17 och 19 från år 2025. Även i idrottsplanens östra del, som på historiska kartor är utmärkt som begravningsplats, kan sådana begravningar vara bevarade som i tiden gjorts djupare än genomsnittet. I idrottsplanens västra del är förekomsten av gravar osannolik. På området väster om planen finns inga begravningar.