Vähätalon mäki/Ihamuotilan kylätontti

Offerpoolen ligger nordväst om Mindre ån, i sydvästra delen av en kulle i mitten av åkrarna. Det finns två koppar av vilka den ena betraktas som en säker offergrop. Vid inventeringen 2003 fann man upptäckter, kisel, kvarts- och bergartad dynghög, bränt lera på ett fält öster om koppklippan. En del av fynden kan vara från en historisk tid.

Upptäcktområdet uppskattades till cirka 80x100 m, den brända leran koncentrerades till en yta av cirka 15x15 meter. Detta fyndområde är bara 100 meter från en koppklippa som klassats som samma fornlämningsområde. I backen har Ihamutila byns enrumshus Ylistalla. Det tidigaste omnämnandet av byn är från 1540.

Det är ett enrumshus som är delat i två delar. I början av 1900-talet flyttades överhusets byggnader till Ruskonoja när gården växte ihop med Pipanoja. Vid inspektionen våren 2015 konstaterades det att kraftiga jordförflyttningar och bearbetningar har utförts på backens lagområde. Landmassor har förts till det högsta lagområdet från flera meters höjd.

I den sydvästra delen av kullen som växer upp med trädbeståndet (där också koppklippan ligger) finns fortfarande kvar den ursprungliga markytan. Här finns också ett stort antal lösa stenar som tydligen härstammar från byggnadernas stenben. Stenarna låg delvis här och delvis nerstuckna på sluttningen i högar.

Man kunde inte se några egentliga stenfötter under växtligheten. Alldeles i den sydvästra änden av backen, nära kanten av åkern, finns kvarlevorna av jordkällaren.