Varför besöka
Vasa gamla begravningsplats anlades efter stadsbranden 1852, avskild från kyrka och bebyggelse. De omsorgsfullt skötta, trädkantade parkgångarna inbjuder till stilla vandring.
Att se: Vid änden av gången från huvudporten reser sig de svenska frivilligas gravmonument från 1921, en sarkofag på en kulle ritad av arkitekten Harald Wadsjö.
Om platsen
Vasa Gamla begravningsplats är en del av uppbyggnaden av det Vasa som efter stadsbranden 1852 flyttades till sin nuvarande plats, och en tidig begravningsplats som i slutet av 1800-talet placerades åtskild från kyrkan och bosättningen. Gamla begravningsplatsen ligger nordväst om Vöyrinkaupunki och gränsar till Metvikens strand och till vägen som leder till Replot.
På den omsorgsfullt skötta begravningsplatsen har rikligt med gamla minnesmärken och av träd kantade parkgångar bevarats. Området för de vitas hjältegravar från år 1918, omgivet av en granitmur, avtäcktes 1920. Gravmonumentet från år 1921 över de svenska frivilliga är en sarkofag rest på en kulle och ritad av den svenske arkitekten Harald Wadsjö.
Det ligger i änden av den gång som utgår från begravningsplatsens huvudport. Hjältestatyn med terrassmurar på området för andra världskrigets hjältegravar är från år 1953 och utförd av Armas Tirronen. Mellan hjältegravarna finns en minnessten från år 1962 över de avlidna som blev kvar i Karelen.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
- Kommun
- Vasa
