Vaasan korkeakoulu, Raastuvankatu 31

Skoltomten 7-5-3 ligger centralt på Vasa stads ursprungliga rutplaneområde i det kvartersområde som avgränsas av Fredsgatan, Rådhusgatan och Kaserngatan. Den bildar tillsammans med tomten 7-5-4, som gränsar till Kauppapuistikko, ett enhetligt kvartersområde för byggnader som betjänar undervisningsverksamhet (YO), vilket redan i Vasas första stadsplan som C.A. Setterberg utarbetade år 1855 var reserverat för undervisningsverksamhet.

Den för stadens centrumområde kännetecknande brandgatustrukturen har i den ursprungliga stadsplanen avbrutits vid skolfastigheterna och den har ersatts med ett parkområde mellan skolbyggnaderna. Områdets kvartersstruktur har bevarats i ursprunglig form både i den saneringsplan för Vasas centrumområde som utarbetades enligt arkitekten Kråkströms generalplan och fastställdes år 1973, och i den gällande stadsplan som fastställdes 17.6.1981.

På fastigheten vid Rådhusgatan finns förutom huvudbyggnaden för Vasa högskola/f.d. finska folkskolan en tvåvånings bostadsbyggnad med putsade fasader som blev färdig år 1892 och som på 1960-talet inlöstes till undervisningslokaler för handelsläroanstalten samt en fyravånings tillbyggnad till Vasa handelshögskola med tvättbetongyta, ritad år 1975 av arkitektbyrån Annikki Nurminen.

Före folkskoleförordningen av år 1866, som förpliktade städerna att grunda och upprätthålla folkskolor, byggdes på kvartersområdets sida mot Kauppapuistikko en tvåvånings skolbyggnad som ritats av arkitekten C. A. Setterberg år 1861 och som även kallats den gamla stenskolan. Till skoltomtens andra ända på Raastuvankatus sida flyttades vid samma tid tydligen från Gamla Vasa en envånings byggnad av trä för skolväsendets bruk.

På grund av att elevantalet växte och studieförhållandena i träskolan var karga flyttades träskolbyggnaden till Vöyrinkaupunki och den ersattes med en huvudbyggnad i nyrenässansstil med tegelstomme och kvaderimiterande puts, ritad år 1890 av arkitekterna Backmansson och Thesleff. I byggnaden verkade till en början både de svensk- och finskspråkiga folkskolorna och i slutet av 1910-talet fungerade byggnaden en tid även som kasern för ryska sjösoldater.

I och med Finlands självständighet fortsatte folkskolverksamheten på fastigheten fram till år 1940, då lokalerna övergick till Vasa handelsskolas bruk. I samband med ändringen av användningsändamålet gjordes inre ändringar i byggnaden utgående från de planer som stadsarkitekten Serenius gjorde år 1944, och den fyravånings utbyggnad som han ritat blev färdig på huvudbyggnadens gårdssida år 1953.

Hösten 1968 övergick byggnaden i huvudsak till den nya, nyss grundade Vasa handelshögskolans bruk. För att tillgodose högskoleverksamhetens nya lokalbehov utvidgades fastigheten genom att ändtomterna vid Rådhusgatan 29 och 33 fogades till den nya fastigheten och genom att år 1976 uppföra den tillbyggnad mot Kaserngatan som Annikki Nurmis arkitektbyrå ritat.

Trots utvidgningen blev högskolans lokaler otillräckliga och inrättningen verkade före sin flytt till campus i Brändö år 1994 på tolv olika ställen runt om i Vasa. Efter universitetsbruket verkade en yrkeshögskola i byggnaden fram till år 2016, varefter den fungerade som Vaasa-opisto/ ”Alma-opisto” samt som ersättande lokaler för Merenkurkun koulu.

Under nämnda tid har det i huvudbyggnadens lokaler gjorts smärre inre reparationer och ändringar samt en reparation/restaurering som gäller fasaderna.