Om platsen
Första gången nämns år 1451, då domkyrkan fick lamphus. Vaarniemi bytomt har åtminstone sedan 1600-talet och fram till mitten av 1800-talet varit belägen på en annan plats än den nuvarande herrgården. Autiotonten är ett välbevarat objekt i naturreservatet, där det sista byggnadsbeståndets stenben ännu syns.
De konstruktioner som syns på basis av kartserien är dock inte nödvändigtvis kopplade till den gamla gårdsdelen utan är troligen åtminstone till de mest synliga resterna av de yttre byggnaderna under 1800- och 1900-talen. På åkern framför autotanterna syntes ganska ymnigt och mångsidigt hittematerial, bestående av bränd lera, kiselstensskinn (eldspii), slaggstycken, järnspikar, selterflaskor, industriell rödlera, talrika dekorerade fragment av fajans- och porslinskärl, ljust och grönt flaskglas och ljusgrönt fönsterglas.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- ej angivet
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- S:t Karins
