Uotila 2

I samband med 2009 års inventering gjordes fyra försöksgropar (50 x 50 cm), varav ett visade på kulturjord. I fasskiktet mellan åkervåningen och kulturjorden hittades två bitar tegel. I övriga provbrunnar fanns ingen kulturjord. Som fynd hittades små tegelbitar, en järnspik och en bit järnarm från åkerlagret.

I omedelbar närhet av objektet, cirka 100 meter söder om Rautios historiska bytomt. De första skriftliga anteckningarna om byn Rautio finns från början av 1500-talet, då Pälkäne ting har verkat som nämndeman mellan 1506 och 1509 Lauri Olavisson och 1509 Heikki Olavison (Suvanto 1972, 100). Enligt jordboken från 1539 fanns det då fem hus i byn Rautio.

Den första kartan där Rautio bys läge förekommer är först från 1887 (MHA 15:-g, karttidning 1). Enligt denna karta befinner sig byplatsen söder om vägen Sahalakhti - Kangasala vid nuvarande lägenhetens lägenhetscentrum i Heikkilä. Vid försöksgrävningen sommaren 2010 gjordes sammanlagt 14 försöksrutor på Uotila 2:s boningsort.

Undersökningarna anslöt sig till den gasledningslinje som planerats för Gasum Oy:s område. Utgrävningarna visade ett 10 till 20 cm tjockt, mörkbrunt lager av sand som gav spår av lite bränd lera och några bitar av tegel. I östra delen av objektet fann man också ett sandskikt av sot och kol, där även den orangebrända sanden förekom.

I samma provruta, men ovanför det noenslaka lagret, fann man en stenig slipning. I den radiokolanalys som utfördes i samband med undersökningarna sommaren 2010 fick man vid analysen en kalibrerad medianålder på 358 AD för ett prov som tagits från noensisk sand. Det är möjligt att ett mörkbrunt sandskikt skulle vara ett utfällningslager i närheten av en strömmande bäck.

Denna uppfattning stöds av tolkningen av det naturvetenskapliga centralmuseet vid Helsingfors universitet om arten av ett prov som tagits från jordskiktet (jord/torv) och resterna av jordat hö i ett makrofossilt prov som tagits från skiktet, vilket visade sig i en växtmakrofosilanalys. Försöksutgrävningen kunde dock inte förklara varför fynd som daterats till historisk tid erhölls från lagret.

Därför kan den mörkbruna sandlagrets natur som kulturlager inte uteslutas i ljuset av forskningen. Den brända mark som upptäckts vid försöksgrävningen kan vara en följd av en skogsbrand, men också av mänsklig verksamhet, t.ex. utblottning. Inbindningen av markens uppkomst till utbredningen stöds av upptäckten av frön från kulturbevuxna växter genom en växtmakrofosilanalys av av avlagringen.

Å andra sidan kan avsaknaden av spannmålskorn från provet i fråga ge anledning att anta att avlagringen inte har något samband med kaskodlingen eller att odlingen ägt rum i närheten av provtagningsplatsen.