Uleåborgs universitet

Uleåborgs universitet är vårt lands första byggnadskomplex för en högskola som uppfördes med stöd av den utvecklingslag om högskolorna som utfärdades 1965. Universitetets äldsta del planerades som en helhet och byggdes enligt ett omfattande program. Där framträder de planerings- och effektivitetsideal som rådde inom det offentliga byggandet i slutet av 1960-talet.

Universitetet är också det första offentliga byggprojektet i Finland som helt och hållet uppfördes med prefabricerade byggelement, och på sin tid det största i Norden. Planeringen, byggandet och den fortlöpande utvidgningen av universitetet är på många sätt en unik process i finländsk arkitekturhistoria under senare delen av 1900-talet.

Utgångspunkten för bygget av Uleåborgs universitet har inte varit en enskild byggnad, utan en planläggningsidé som utgår från en ramplan. Under fem årtionden har planen utvecklats konsekvent utifrån de ursprungliga utgångspunkterna och utifrån universitetsundervisningen. Den långa processen syns också i arkitekturen i universitetets byggnadsskeden.

De första byggnadsskedena blev färdiga på 1970-talet och representerar sin tids karga och prydnadslösa arkitektur. Arkitekturen i den norra delen präglas av det sena 1980-talets färgstarka postmodernistiska ideal, medan den östra delen präglas av 1990-talets avskalade arkitektur. Det sista stora byggnadsskedet är förvaltningsdelen, som blev färdig i början av 2000-talet. Ett långt centralstråk binder samman de olika byggnadsskedena. Längs det är föreläsningssalarna, biblioteken och kaféerna samlade.