Åbo domkyrka och Åbos historiska kärnområde

Domkyrkan och det historiska kärnområdet i Åbo, Finlands äldsta medeltida stad, återspeglar stadens ställning som vårt lands administrativa, religiösa, akademiska och kulturella centrum och som Finlands huvudstad fram till 1812. Åbo domkyrka har stått på Unikankare backe sedan 1300 och är Finlands nationalhelgedom.

Stadsplanelösningen för området kring domkyrkan och Gamla Stortorget grundar sig dels på den gamla kvartersindelningen, dels på den stadsplan Engel utarbetade 1828. Åbos stadsområde uppstod kring början av 1300-talet. Det ligger mellan Aura å och nuvarande Tavastgatan och sträcker sig från domkyrkan till trakten av Kaskisgatan, till platsen för S:t Olofs dominikankonvent.

Den medeltida staden har sträckt sig också till Aura ås västra strand. Området fick stadsbebyggelse på kort tid. Det oregelbundna gatunätet från medeltiden syns fortfarande från domkyrkan till trakten av stortorget och Rettigska palatset, liksom det medeltida stortorget vid Gamla Stortorget. Från torget utgår Suuri Rantatie och Hämeen Härkätie, som båda har medeltida ursprung.

Åbo domkyrka har byggts ut otaliga gånger. Den nuvarande yttre gestalten härstammar från tiden efter Åbo brand, med västtornets spira ritad av C.L. Engel. Till östra ändan av tegelbasilikan med västtorn ansluter ett åttkantigt kor, och långhuset kantas av en enhetlig rad kapell som byggdes under medeltidens lopp.

Kyrkorummet är treskeppigt, och i det breda mittskeppet finns stjärnvalv. Pelarna är fyrkantiga i kyrkans äldsta västra del. Öster om predikstolen är de åttkantiga. Den delen byggdes under biskop Hemmings tid. De kapell som öppnar sig mot sidoskeppet var invigda åt olika helgons altaren, och på 1600-talet gjordes de om till gravkapell för mäktiga män.

På grund av eldsvådorna är kyrkans fasta inredning huvudsakligen från 1800-talet. Akademihuset i Åbo är ett av de finaste verken inom den gustavianska nyklassicismens profana arkitektur och ett av de största byggnadsprojekten dittills i Finland. Akademihusets festsal och konsistoriernas sessionssalar med sina trapphus hör till vårt lands värdefullaste offentliga rum.

Akademin byggdes i början av 1800-talet efter ritningar av arkitekten C. Chr. Gjörwell och är grupperad kring två kvadratiska gårdar. Mellan gårdarna ligger byggnadens huvudrum, festsalen, som pryds av skulptören Erik Cainbergs reliefserie. Den öppna platsen framför byggnaden vetter mot Tavastgatan.

Området kring Gamla Stortorget var Åbos gamla stadskärna före stadsbranden 1827. I närheten av stortorget finns rester av stadens medeltida gatunät, och i byggnaderna ingår medeltida skikt. Till stortorgets historiska byggnader hör, förutom det gamla rådhuset, Hjeltska huset och Brinkkalahuset samt Classicums skolbyggnad.

Till miljön hör också Cajanderska och Trappska husen. Domkyrkan omges av en helhet av talrika klassicistiska byggnader. I den lilla park som avgränsar domkyrkans stensatta plats i söder står statyn av Henrik Gabriel Porthan från 1864. Den är gjord av skulptören C.E. Sjöstrand och är den första offentliga personstatyn i Finland.

Omgivningen kring stortorget och 1700- och 1800-talets kvarter med bostäder och offentliga byggnader längs Aura å bildar en flerskiktad miljö. Det är fråga om det s.k. mellanrummet mellan broarna, från Dombron till Aurabron. I Engels stadsplan från 1828, landets första empirestadsplan, har miljön definierats som stenstad.

Planen var förebild för planläggningen av Finlands städer ända fram till 1850-talet. Lindarna längs ån och kajernas stenläggningar hör till de äldsta konstruktionerna i den stadsförnyelse som genomfördes efter branden. Det s.k. Ingmanska huset består av många delar som byggts vid olika tider. Under 1700-talets senare hälft fanns där den s.k. Seipelska salen, Åbos mest betydande restaurang- och festvåning.

Åbo stadsbibliotek byggdes 1901-1903 och fick en nybyggnad vid Slottsgatan 2007. Västra Strandgatan 1-17 är en representativ helhet som huvudsakligen växte fram under 1800-talets förra hälft. En del av husraden byggdes redan på 1700-talet, men byggnaderna ändrades i början av 1800-talet. Utöver de klassicistiska borgarhusen hör till helheten det fyravånings affärs- och bostadshuset Verdandi från 1898, den byggnad som stod färdig som societetshus 1811 och som 1879-1883 byggdes om till stadshus samt stadskansliets fyravånings stenbyggnad i jugendstil från 1908-1909.

Till träbyggnaderna från tiden före Åbo brand hör Qwenselska huset, som fungerar som apoteksmuseum. Tavastgatan och nuvarande Runebergsskvären grundar sig delvis på Engels stadsplan. Parken är en av de sju öppna platserna i Engels stadsplan. Vid parken ligger Talousseurantalo i empirestil. Det kvartersstora Rettigska palatset intill parken byggdes 1928, och den forna tobaksfabriken uppfördes i flera skeden från 1800-talet till 1920-talet.

Rettigs område hör till den medeltida stadens helhet. Förutom gatunätet innehåller en del av byggnaderna delar som härstammar från medeltiden.