Tukikohta XXXI:4 (Laajalahti)

Försvarsstation under första världskriget. Byggtiden 1915-1918. Den östra delen av objektet ligger på en klippa med en mycket brant sydkant. Västra delen ligger på en lika hög men lojig sluttande klippa. I dalen mellan klipporna löper en förbindelsegrav som förbinder stationerna med varandra. Strids- och förbindelsegravarna i östra delen har grävts ned i klippan och grävts ned i marken.

En skyttegrav med murade stenar och betong är 50 meter. En kulsprutasstation av betong, en utkiksstation av betong, en utkiksstation av typ B i sydvästlig riktning, vars innerväggar är byggda av stockar och utanför dem gjutna av betong. Hirtskonstruktionerna har försvunnit. I frontlinjen finns fyra skyddsrum, av vilka en är byggda av betong (taket förstört) och en tydligen av enbart timmer som har försvunnit.

Två skyddsrum är byggda så att man runt hirsväggarna och på taket har gjutit betong. Alla träkonstruktioner har försvunnit, men betongtaken är intakta. I bakgrunden, norr om kullen, finns ett betonggolv med 5 x 10 meters storlek och två stora skorstenar av betong. I västra delen har gravarna grävts ner i klippan och grävts ner i marken.

De har stödts med murade stenar, regelbundet formade tackstenar och betong. Stridsgravarna är sammanlagt ca 220 meter höga. Fyra kulsprutor av betong, en utkiksstation av typ B med timmer. I den norra delen finns en låg, öppen, fyrkantig potett som grävts ner i marken och som eventuellt har haft hirsiga stödkonstruktioner som gått förlorade.

Åtta skyddsrum. Två av dem är byggda av betong, två av murade stenar och en har tydligen varit timmerbyggd. Allas tak har förstörts. De två skyddsrummen har byggts med hjälp av timmer. I mitten av klippan har det funnits ett stort skyddsrum av betong och stenar som rasat. Från tomten utgår Koivistontie 10 en stenbunden förbindelseväg mot västra delen av stationen.

Vägen har sammanfogat basstationerna 3 och 4 med varandra. Målet är i gott skick. På klippan korsas ett vägnät där gravarna fylls med sand och stenar. Försvarsstationerna 1, 2, 4 och 5 vid Bredviksområdets bas XXXI utgör en välbevarad fästningshelhet. I området finns delvis typiska och sällsynta befästningsanordningar med betong- och tackstenskonstruktion bevarade.