Toppila hamn och industriområde

Strandzonen vid Toppila sund bildar en mångsidig industrihistorisk helhet med sin hamn och sina industrianläggningar från olika tider. Sundet bildades av storfloden i Oulujoki år 1724 och är Uleåborgs gamla ytterhamn. På området finns något av det äldsta i stadens industrihistoria. Till Toppilas byggnadsbestånd hör villor från senare hälften av 1800-talet och industribyggnader från början av 1900-talet.

Det äldsta byggnadsbeståndet på området företräds av maltdrycksfabrikens villa i snickarstil. Kring villan ligger en liten park med gamla ädellövträd. Järnvägsstationen i nyrenässansstil från år 1886 blev färdig i samband med att bansträckan Uleåborg-Seinäjoki byggdes. Hamnen används inte längre. I dess gamla omgivning står gamla lagerbyggnader och spannmålssilor från 1920-1930-talet.

Ångkvarnen Vaasan Höyrymylly är byggd i rött tegel, och dess två nedersta våningar är från år 1924. År 1927 höjdes byggnaden med två våningar enligt arkitekten W.G. Palmqvists planer. Den intilliggande spannmålssilon Raisio är från år 1950 och ritades av O.J. Ermala och Kalle Salo. Vid sundets strand reser sig också SOK:s funktionalistiska ångkvarn och silor.

Kvarnen byggdes 1928 och silorna 1937, efter ritningar av Valde Alanko, arkitekt vid SOK:s byggnadsavdelning. På området finns dessutom SOK:s kontorsbyggnad (1941), uppförd efter ritningar av SOK:s arkitekt Erkki Huttunen. Av byggnaderna från 1930-talet vid cellulosafabriken Toppila Oy återstår en klassiker inom modern industriarkitektur: flissilon som Alvar Aalto ritade, kokeriet, torkeriet och kraftverket. Toppila föreningshus är en tegelklädd funkisbyggnad ritad av Gustaf Strandberg. Den blev färdig 1938 som klubbhus för Toppila Oy.